terhet, och han sökte utomhus den trefnad som saknades i hemmet. Såsom alla egenkära män hade Hederman inherligt önskat att hans hustru skulle skänka honom en son; men äfven häruti blef han af ödet gäckad. Först efter sexårs: äktenskap föddes honom en dotter. Aberney hade då tvenne söner, Casper och Enoch, hvaraf den äldste var fem och den yngste tre år. I förtreten öfver att barnet. var en flicka kristnade Hederman henne till Farmen. Året derpå fick hans hustru åter et dotter. Han blef dervid så förargad att han yttrade: Det här barnet är för mig som om det ej bhfvit födt, Jag tänker aldrig tilltala eller låt:a som det fanns. Fliekan fick af sinmor namnet Edith, Samma år hade Aberneyska familjen blifvit förökad med ännu en son. Således tre gossar, under det den olycklige Hederman icke egde någon. , Äran förflöto; de båda vännernas barn växte pp: Å : Redan vid Harmens födelse bestämde fäderna Casper och henne förhvarandra, något som den tiden ännu var gånska vanligt. Sålunda skulle det gamla vänskapsoch slägtbandet ännu fastare sammanknytas. Efter denna öfverenskommelse: blef Casper: Hedermans stora gunstling.Det beslöts att gossen, i fall han finge lust derför, skulle efterträda honom såsom apotekare; något som äfven bidrog till att Hederman omhuldade honom med en till svaghet gränsande ömhet, under det ban med strängbet behandlade sin dotter Harmen och alldeles icke frågade efter Edith: Aldrig tilltalades den sednare af fadern, utan han besvarade hennes morgonhelsning endast med en stum böjning. på bufvudet. Edith var ganska lotilös i föräldrahemmet. Modren älskade med passionerad hättighet sitt ildsta barn; och så uteslutande var hon fästad vid henne, att hon icke egde någon ömhet 1var för det yngstå. : Hedermanr hade efter Ediths födelse blifvit innu strängare emot) sin hustru, ochj detta