ärde att få se hans horrlighets — byxor -— (på enelska breeches). Efter mycket undrande och funerande trodde hertigen dock slutligen att det var -ågan om de byxor, som han bar vid Waterloo, och tt de mö ligtvis behöfdes till något artistiskt ändanål. Med vanlig raskhet öfversände han följaktligen ned omgående det önskade klädesplagget till erkeviskopen. Då prelaten: erhöll den sällsamma sändingen, råkade han, om möjligt, i ännu större förvåving än hertigen vid brefvets mottagande Men plötsigen flög en sorglig tanke genom hans bufvud. — skulle möjligtvis den store hjeltens förstånd ha blifit rubbadt? Helt och hållet uppfylld af denna sorgga aning, skyndade ban till lord John Russell för tt meddela denne sina farhågor. Emellertid hade ckså hertigev. allvarsammare funderat på erkebiskoens sällsamma begäran och äfven kommit till den lutsatsen, att det möjligtvis icke stod så alldeles rätt ill med hans högvö dighets hjerna. Han ansåg det lerföre för sin pligt att tala med förste statsminitern och fer skyndsamt till lord John Russell. Här ann .han nu erkebiskopen och den ädle lorden helt igtigt uw studerande byxhemligheten. Men småninsom ljusbude det för ulla. Lord John Ru sell läste jelf omsorgsfullt igenonr brefrvet och kom då ändtlien underfund med från hvem det var och att deri cke var frågan om byxor, utan om bokar. Som man itt kan tänka sig, erböll fru Loudon genast den besärda tillåtelsen. — Brefvexling ofter döden. Två ålderstigna syskon i Böhmen, en bror och en syster, hv.lka voro bosatta på långt afstånd från hvarandra, hade i många år oafbrutet korresponderat, och söm brodern, hvilken var enkling, häde en son, lät han denne skrifva brefven till systern; bon hade äfven varit ift och hade en dotter, som skref åt henne. Då brodern omsider dog, nändes sonen ej meddela sin amla, svaga faster den sorgliga nyheten, utan fortor att skrifva till henne i den dödes namn. Emeltertid dog äfven hon, och dottern fortsatte at samma skäl Korrespondensen, för att ej bedröfva sin gamle morbror. . Dette. kärleksfulla familjbedrägeri har 1u fter flera ärs förlopp blifvit upptäckt af en slåging, öch tidningen Ostdeutsche Post, som berättar istorien, säger, att det ej är så alldeles säkert, att icke rättegång kommer att anställas mot de båda välmenande bedragarne. ——