— Katakomberna i Paris, hvilka fordom besöktes af alla främlingar, som kommo till Frankrikes hufvudstad, men sedermera höllos stängda för allmänheten, såsom osäkr:, äro, såsom pan vet, gamla stenbrott, hvilka sträcka sig in under en del af förstaden S:t Germain, nemligen under gatorna La Harpe, Saint Jacques, Vaugirard m. fl., äfvensom under Pantheon, Observatoriet, Odeonteatern och andra stora bygningar. Fyllningen -ofvanpå dessa ofantliga hvalf är mycket tjock och fast, men det finnes dock några ställen, der den är jemförelsevis tunn. Det var omkring 1785 katakomberna först började användas till förvariogsrum för menniskoqvarlefvor: En mängd ben ditfördes från Irnocencekyrkans Jlikhus. Under revolutionen 1759 begagnades de såsom begrafningsplats för otaliga offer, och från 1792 till 1811 blef en stor mängd ben nedlagd i dem från nedrifvpa kyrkor och stängda kyrkogårdar. Tre trappor leda ned till katakomberna. Stora försigtighetsåtgärder ha naturligtvis blifvit vidtagna, för att förekomma, det någon del af dem skall instörta, och platsen bevakas och bålles i stånd. För någon tid sedan begaf sig en af uppsyningsmännen, vid namn Katery, hvilken önskade få ett lås förändradt i ett af galicrierta, ned i katakomberna tillika med en smed, der:vs färgosse och en arkitekt. Han gick med ett brivscrcite ljus, som, huru otroligt det än låter, ej var skydidadt af en lykta, och ingen at de fyra personerna hade strykstickor med sig. Mar hade vandrat framåt i en fjerdedels timmas tid och hade just anländt till det ställe, der arbetet skulle verkställas, då en luftström blåste ut ljuset. Det var föga hopp om att de skulle kunna i mörkret hitta tillbaka, isynnerhet som det finnes en otalig