Färden till Utmeland. Några reseintryck, skildrade af Aftonbladets korrespondent. I. Jag nämnde i min föregående skildring nåzot om den skakande effekt, som skjutskärran erbjuder den i Dalarne resande, och anser det således för min skyldighet att med rågra få ord närmare beskrifva dehna perselel. Den utgöres utaf en vanlig, fyrkantig låda på tvenne höga bjul. och försedd med en stol, hvilande på tvenne träribbor,, hvilka äro slagna utefter kärrans hela längd på hvar sin sida och bära rang, heder och värdighet utaf rjedrar. Äro nu dessa ribbor slagna innanför kanten, så går det väl an, men merändels sitta de på sjelfva kanten, så att stolen oupphörligt slår uti kärrkanten och. ger de mest mirakulösa högre lyftningar man kan tänka sig. Likväl är detendast vid högtidligare -illfällen, sådana som nu, då stolar begagnas; annars lägger man ett bräde midt öfver kärran, och dermed är den saken beställd. För en bortklemad Stockholmsbo är detta ikdon icke särdeles beqvämt, det måste xedsifvas, men för de enkla och icke bortskämia dalkarlarne är den höjden af komfort, och när jag under vägen beklagade mig öfver att jag åkte illa, så sågo de på mig med en blick,