Aftonbladet – 6 oktober 1860, sida 2

nijukelse öfver den man, som så hade svikit ärans och kärlekens pligter. J : Det låter sig ej lätt göra, att beskrifva det intryck som denna berättelse: gjorde på den unga franska adel, hvilken å talrikt.och; väl var representerad vid denna fest. Den ene frågade den åndre om han kunde fatta ett så Jågt handlingssätt, en sådan girighet, ett så skamligt bedrägeri emot en qvinna, en så förakilig vägran att Betala eh hedersskuld? Och detta emot en qvinna som han bade7 älskat! Det var en sak som dessa högsinta ock ädla sinnen icke klinde begripa. Ty tem lefvanåe Känsla för äran Kar alltid vårit utmärkande för den franska adeln. Prinsen afWalesborde hafva sjunkit till jorden af blygselj om hän varit vittne till .denna harm: Man ville ja, hyad.man egentligen ville..göra för att hämnas -detta nedriga uppförande -emot-den vackra och Bebhdrade mrs Robinsonydelwvisste ingen; men hade någon Höjt fanan still ett korståg emot pringen et Wales så skulle alla haffa följt dena maning till strid. Mrs Robingon borde icke lida något; Frankrike skulle gifva henne ersättning för hvad Eogland låtit henae lida —i Frankrike skulle hon stanna, detta enda land, der konsten Väldigt Belönades. Grefvinnan Du Barry upptög detta yttrande liksom det Hade innehållit en helt ny id, men hon ville dock icke hafva det alldeles så — Mrs Robinson skulleicke vara någon slaf hös Frankrikes folk, efter att. hafva afkastat sig det engelska oket. Nej, den högsinta fran adeln är det som skall. hämnas hehbes oförrätter. Jajja, det ville den! Alla ville bidraga ,—)en allmän subskription skulle tillförsäkra -benne hvad prinsen af Wales hade bedragit henne på! — Grefvinnan menade att detta var ett vackert drag af Frankrikes ådel och icke annat än hvad Kon bade väntat, men mrs Robinson kunde dock icke emottaga en