Aftonbladet – 6 oktober 1860, sida 2

enligt -allas. tycke : oförhkneliga,. afton. var förbi — och Luciennes,-låg : åter i sin tysta; stillaro innanför det förgylda gallerver-et, så lugnt och: fredligt som om det icke kunde vara derifrån den åskstråle: skulle utgå, hvilkensvar bestämd att. krossa: Englands: kronring: å . i Mrs Robinson blef förtviflad, då hon följande dag fick veta-huru aftonen hade slutat. Hon :gjorder grefvinnan lifliga förebråelser och var :otröstlig öfver den skymf, som för hennes skull hotade den ännu alltjemt älskade prinsen. Dessa bannor aktade grefvinnan emellertid föga; hon var: alltför nöjd : med: att hennes plan så väl hade lyckats och gladde sig högligen öfver .den hämd, som: hon på hela sitt köns vägnar ville taga på prinsen af Wales, hvilken hon hatade ännu mera för det han var en vän till hertigen af Orleans — ett par vackra vänner; minsanni Alla dessa själsskakningar kastade mrs Rcbinson på sjukbädden. Hon angreps af en häftig feber,.som under. en slång tid: gaf läkarne; sysselsättning nog, och man hade anledning att oroa sig för hennes bröst, som syntes vara angripet. Det är naturligt att hon mwv:varcfri för hertigens. af:Orleans förföljelser och hon var fortfarande! ett! föremål för allinänt deltagande och oro: både i Versailles och Paris. Hennes tillfrisknande gick långsamt; doktorerna hade förbjudit allt. hvad som kunde göra henne orolig, och således nämndes icke stt enda ord om hela saken medvexeln. Vid medlet af November var hon ändtligen så återställd, att bon kunde befatta sig med sina ordiska angelägenheter, och nu erfor hon vad som hade tilldragit sig under hennes jukdom. (Slutet följer.)