Aftonbladet – 5 oktober 1860, sida 2

(Bref från en Norrman.) Frederikshald den 24 Sept. I större. samfunds lika väl som i den enskildes lif förekomma händelser, bvilka, fastän de se ut som hastiga ljusglimtar, dock fästa sig djupt i medvetandet, lemnande efter sig intryck af vigt för framtiden. En sådan händelse var för denna stads invånare det korta. besök, som medborgare, från .brödrariket.gjorde. här i förra månaden. -. Detta besök skall i Frederikshaldsboernas själ lefva med evigt friska minnen — minnen :fulla-af glädje och ;hopp., Det är icke , något trångbröstadt, egoistiskt, intresse som härvid drifver,Frederikshalds invånare. — det är icke; för .nöjets skull eller för fåfängans tillfredsställande som man är glad... Nej man är glad derföre att hvad, som föregått lemnat det intrycket, att ömsesidig aktning och vänskap bo i hjertats djup hos norrmän och svenskar; att det misstroende, som sednare tidens misskälligheter rörande småsaker hafva framkallat hos många medborgare, icke har någon verklig grund, utan skall försvinna. som, dagg. för solen. Jag skall meddela: -hufvudkonturerna af: tilldragelserna; norrmännens uppfattning och känslor vid festen till Carl XII:s minne och sammanvaron. o.:s. .v. Mina uppgifter skola blifva fullkomligt pålitliga.: Jag var på platsen;jjag gaf akt på allt hvad som föregick, och jag Har äfven sedermera haft tillfälle att erfera ihvånarnes uppfattning. ochi känslor. e Hela. högtidligheten med afslöjandet af Carl XII:s minnesstod försiggick .på ett särdeles vackert sätt. Man tänke sig.anledningen, platsen, konungens, drottningens och;de destes af. kungliga familjens medlemmar: närvaro, de ståtliga svenska soldaterna (600 mån af sndelta armen), ett stort antal svenska öfverstår, .nemligen de flesta regementschefer (gubbar med kraft och värdighet), utom en-mängd andra svenska landt. och sjöofficerare (hvaribland 53. generalspersoner), morskavofficerareoch gemenskap af olika vapen, jemtemånga andra, allt under festliga tillställningar — öch man skall finna ätt detta ällt gjörde det till en, ganska ovanlig fest; som. ej. kunde förfela ått väcka stort intresse och framkalla de Jifligaste känslor. . Så vardet ock. I allas anletenystod ;prägladt .djupt allvar och vemod. Det var icke ensamt minnet af Carl XII, som rörde sinnena. Tanken fördes ovilkorligen hän till svenska folkets strider, till dess uppdffritgar; desssmiod, tröfåsthet och fosterlandskärlek.— på. de, sorgliga krigen mellan svenskar Och.norrmän — på det nuvarande förhållandet, då viskola. stå jenite hvarändra jåsony vänner för. att försvara össjrickelmot hvarandrajiutan i, förening mot främmande. fiender. Alla. dessas tankar och: känilör.sammansmälte i en. hufvudriktning, som icke. kan betecknas: : bättre än med att kalla festen för en försoningsfest.; Det förflutna skrinlägges: ochi jordas; isvenskar och åorrmän stå. hand i hand. öfver. grafven, Tillsammans med unionskonungen öfvervoro des.uppresandet af grafvården öfver den ihödapgångne hjelten; i hvilken allä de förgågna tidernas. oförnuftiga strider med alla deras tidderliga bihang kunna anses personificerade: Det är. tillika .grafvården öfver tvedrägten åck striden, somreses. . Söner af. ;de män, som fordom blodigt bekämpat hvarandra, emedan de ej :visste huru mycket begges väl fordrade fred: :och endrägt dem emellan; ej insågo att deras inbördes fejd var ett brodermord — sönerna af dessa. män samlades: på det fält, der striderna hade rasat blodigast öch der norrmän och svenskar hade mera än på. något annat ställe lärt; sig att högakta hyvarandras mod och fosterlandskärlek, för att med sin konung i spetsen visa att, till begge ländernas lyeka, -krigarne äro försonade, ;att:.deras safkomlingar kunna vid Carl X1I:s:graf bjuda hvarandra: brodershanden, att Carl XII:s åndemening är uppfylld genom det verk, en sednare Carl :tillvägabragte på en värdigare grundval än vapnens makt. Det tog sig väl ut när de norska soldaterna på sitt konstlösa sätt instämde i Kung Carl den unga hjelte; De uttryckte derigenom sin aktning för de svenska bröderna, sitt deltagande i deras minnen, i deras saknad, deras sorg. Fvarje öga följde med varmt intresse de svenska och norska trupperna när de defilerade förbi monumentet och unionskonungen. Bland de norska voro äfven Frederikeshalds borgare i enkel drägt, men värdig hållning; de sågo ut som män, de der handla utan prål, men ej stå efter i ädla gerningar. Förhållandet mellan svenskar och norrmän, militärer såväl som civila, var äfven i. det enskildta. umgänget mellan högtidligheterna det mest bjertliga. Detta framträdde ej såsom någonting. som man hade lagt an på, såsom någonting konstladt eller låtsadt, utan man gick hvarandra naturligt oeh rättfram till mötes. Genast vid de svenska truppernas ankomst föranstaltäde de norska officerarne ett samqväm till svenskarnes ära, Stadens lilla hotell för resande blef naturligtvis snart upptaget af enskilda resande personer, som strömmade hit för att öfvervara bögtidligheterna: De svenska ofticerarne och deras majestäters talrika svit kunde således ej få hyra några rum. Men ehuru upptagen den lilla staden än var, hehöfde dock ingen sakna logis. Magistraten och förmanskapet vände sig till de enskilda familjerna, som beredvilligt gingo dem till mötes. De resande blefvo inqvarterade i privata bus och der bemötta som välkomna gäster. Då ännu flera -boningsrum blefvo behöfliga, läto magistraten och Formanden i häst möblera ett hus, som händelsevis stod öde, och herbergerade gästerna der för stadens räkning. Efteråt hafva innevånarne yttrat sin stora glädje öfver de besök, de-sålunda; erhöllo i sina hem, och varit särdeles belåtna med svenskarnes okonstlade vänlighet och älskvärda väsende. As 0 DM. -— rr GR NR jr a JA PEARSON Färden till Utmeland.