Aftonbladet – 5 oktober 1860, sida 1

Att börja med föll i går afton den sista förhoppning man hade att vid. denna riksdag se en början gjord till undanrödjande af den börda, som i och genom skjutsningsskyldigheten åligger jordbruket såsom en qvarlefva från våldgästningens dagar. Likasom presteståndet redan dagen förut hade gjort, afslogo nemligen i går afton både adeln och borgareståndet de af sammansatta statsoch ekonomiutskottet föreslagna voteringspropositioner för ärendets afgörande i förstärkt statsutskott, allt under den besynnerliga förevändningen, att frågan, såsom hörande ,hufvudsakligen, till den ekonomiska lagstiftningens område, hade genom ståndens skiljaktiga beslut förfallit.:. Det var förgäfves som på riddarhuset. grefve E. Sparre och i borgareståndet hr Lallerstedt m. fl. ledamöter ådagalade, att då bär ett statsanslag blifvit för det afsedda ändamålet föreslaget och af två stånd bifallet, hvilket bifall dessutom till. en del lemnats äfven af ett tredje stånd; så utgjorde ärendet verkligen en statsregleringsfråga, som borde genom förstärkt statsutskott bringas till slutligt afgörande. Detta halp, som sagdt är, ej. På hvad punkt frågan om det i och för postskjutsens ordnande särskildt ifrågasatta anslag kommit genom ståndensj ifrågavarande beslut, se vi oss för ögonblicket icke i tillfälle att uppgifva, men det är fara värdt, att numera, sedan denna del af den ifrågasatta reformen blifvit bragt ur det i vår: tanke oskiljaktiga sammanhang, hvari den stod med det afsedda ordnandet af skjutsningsbesväret ijallmänhet, så skulle dess genomförande endast medföra en ökad tunga för de skjutsningsskyldige i allmänhet. ; Man får nu se om detta blir frukten af de långvariga .bemödandena och de vidlyftiga förbandlingarne för att bereda lättnad åt de skjutsskyldige. i Den nämnda utgången af skjutsfrågan var likväl till någon del befarad och kom alltså icke helt och hållet oförväntadt. Helt-annorlunda förhåller det sig med det beslut, genom hvilket i borgareståndet, till dess egen och, man skall woligen få erfara det, till nationens häpnad, frågan om landstinget, d. vs s; sjelfva kronan på den föreslagna kommunalreformen, i detta stånd fallit. Det är här som det ömkliga af vår berättelse egentligen tager sin början. Borgareståndet bade under ett par timmar debatterat den första paragrafen i landstingsförordningen. Ett betydligt antal af ståndets ledamöter, och bland dem de mest ansedda och inflytelserika, bade lifligt förordat dess antagande, ehuru en och annan tillkännagaf-sig ha för afsigt attsedermera yrka förändring i vissa af förslagets detåljbestämmelser. andra sidan yttrade hr Kock betänkligheter så väl mot den i första paragrafen stadgade -gemensamhet för stad och kand uti landstinget, som äfven mot hela institutionens genomförande, innan sig visat huru den nya bevillningsförordningen och de redan antagna nya kommunalordningarne sloge sig ut i tillämpningen. Hr Kock talade derföre i obestämda ordalag om uppskof, men gaf uttryckligen tillkänna, att han hade så föga hopp om understöd för denna sin mening, att han icke ens ansåg det-mödan värdt att formulera ett bestämdt yrkande: Talet om uppskof,, denna de HKarhjertades vanliga beqväma tillflykt, omfattades-emellertid af tre eller fyra andra ledamöter, och dermed afslöts diskussionen. Vid propositionens framställande , hördes ja-ropen betydligt öfvervägande. Då emellertid :votering begärdes, antogs, i en knapp vändning och utan att synnerlig uppmärksamhet. .deråt egnades, en kontraproposition;. som hufvudsakligen innefattade; att en-anhållan skulle-hos K. M. göras, det han måtte uppskjuta:pröfningen af landstingsförslaget till: dess: sig visat, huru nya bevillningsförordningen och de redan antagna kommunalförfattningarne slå sig ut i tillämpningen. Derpå skreds tillvotering. Vid sedlarnes-öppnande befanns kont:apropositionen vaca antagen med två rösters öfvervigt. Proklamerandet af voteringsresultatet, mottogs med en konsternation, hvartill vi sällan sett något motstycke i: en. beslutande: församling. Utgången syntes lika oväntad för de besegrade som för de -segrande. Ett högst egendomligt a följde. Då nemligen talmannen hemställde huruvida, efter det sålunda fattade beslutet, någon vidare föredragningaf öfriga paragrafer kunde ifrågakommayså uppstod härom :en debatt, under hvilken det visade sig, att flera af dem, som bidragittill den utgång saken fått, alldeles icke hade gjort sig reda för hvad det beslut innebar, som. de hade understödt, och . de bemödade sig nu, såsom en talare å motsidan ganska mktigt uttryckte sig, sedan de insett de olyckliga följderna af beslutet, att uppsöka. alla möjliga utvägar för att undanrödja det. Äfven bland dem: som röstat för: bifall voro meningarne delade, huruvida icke ståndet borde i alla fall genomgå och gifva sin-tankestillkänna. om författningens öfriga delar, särdeles för. den händelse att förslaget i alla fall genom tre-stånds beslut TIskulle blifva af rikets ständer antaget; men tyvärr var inkonseqvensen allför påtaglig mellan ståndets fattade : beslut: och en fortsatt pröfning af förslaget, och genom votering.beslöts också att någon vidare föredragning icke skulle ega rum; ; En: mängd ledamöter reserverade sig mot ståndets beslut i hufvudsaken. Isynnerhet yttrade sig hrr Blanche och Schwan med stor värma om den bedröfliga utgången, anmärkande den sistnämnde talaren, att borgarestån, I det genom sådana beslut alltför mycket ned, I drager det anseende, som borgareståndet med rätta förvärfvat, :Såvidt vi kunde inhemta; , genom diskussionen och de efteråt afgifna reservationerna, hade följande ledamöter röstat för bifall till förslaget, nemligen hrr Schwan, Blanche, F. Rinman, Loveån, Rosenqvist, Ditzinger, Lindeström, Thollander, Lallerstedt, H. Gahn, Wistelius, Dahm, Staaff, Schenström, Björck, Ödmansson, Cramer, Berg, Trädgårdh och Rydin: S — — Roandeståndet. har i dag enhälligt antagit