Aftonbladet – 4 oktober 1860, sida 3

18 Sept utfärdade generalen till. den franska ockupäationsdivisionen i Kyrkostaten en dagorder af följande innehåll: Officerare och soldater! Kejsaren har, genom beslut af den 12 Sept. täckts befalla mig, att åter öfvertaga mitt fordna kommando. Jag återvänder derföre bland eder med en glädje, som åtminstone motsvarar den ledsnad, som jag tillkännagaf för eder, då jag lemnade eder. På nytt, och under ännu vigtigare förhållanden än förut, kallade att skydda katolicismens intressen uti den helige faderns person, hvilken är densammas rättmätigaste och högste representant, samt att betrygga säkerheten uti den heliga stad, som är hans residens, skola vi allesamman visa oss vuxna denna sköna uppgift och, om så erfordras vara beredda till alla offer, för att utföra densamma. Med dessa tankar skola vi såsom franska soldater motsvara kejsarens vilja. På detta sätt förunnar oss kejsaren nåden, att icke mera behöfva afundas våra bröder uti Cochinchina och i Syrien äran att försvara en stor och ädelsak. jag förlitar mig på eder, likasom I kunnen förlita eder på mig. Våra stridskrafier hafva blifvit förstärkta, för att motsvara vår ställning. De af förträfflig sanda lifvade och med rätta öfver det förflutna stolta nya kårerna skola vara oss: till stor nytta. Den första, af generalen grefve Noue kom-. menderade brigaden omfattar den 20:de batal!jonen af fotjägare samt det 7:de och 25:te linieregementet. Denne general skall dessutom förestå platskommendantsembetet i Rom; och under hans befäl skall en officer bestrida platsmajorsembetet. Den af general Ridouel kommenderade andra brigaden skall bestå af det 40:de och det 62:dra linieregementet. De öfriga kårerna af särskildta vapenslag förblifva, under deras offierares direkta befäl, under mitt högsta komwando. Divlsionsgeneralen och öfverbefälhafvaren för ockupationsarmåen uti Italien, kejsarens adjutant, grefve af Goyons Denna dagorder är af politisk betydenhet derföre, att densamma officielt och uttryckligt tillkännagifver, att den franska ockupationskåren har fått uppdrag att försvara blott den heliga staden, emedan (således äfven blott så länge) den är påfvens säte. Om hela patrimonium Petri är ej mera fråga. Piemontesarne handlade således i ötverensstämmelse med, eller åtminstone i medvetande af denna politik, då de utar betänkande besatte Corneto, Ronciglione och Civita-Castellana, Lika litet har Goyon uppdrag. att blanda sig i saken, om piemontesarne tillkallas af Trascati, Tivoli och Ostia. Den påfliga besättningen uti Viterbo, som bestod a: 800 man, aftågade från staden, då densamma uttalade sig för Victor Emanuel. Den qvarlemnade 500 gevär och en.betydande mängd krigsmateriel i staden. Derefter inbjöds, genom en deputation, öfverste Masi att besätta staden med piemontesiska trupper, och ban höll ett högtidligt intåg uti Viterbo met sina tiberjägare den 22 Sept. Konung : Franz skall, enligt Journal des Dåebatg Turinerkorrespondents uppgift, hafve lyckats åter samla: en armå af 50,000 man. Denna hästiga tillväxt af den obetydliga, nöstan upplösta neapolitarska hären förklaras deraf, att ett stort antal af de :oldater, hvilku Garibaldi gifvit frihet att återvända till sins bemorter, i stället begifvit sig till Konung Franz, hvars här sålunda dågligen erhöll nys förstärkningar. Uti en korrespondens från Neapel, åf der 22 September berättas följande om krigshbändelserna i trakten af Capua: Framför Capua har hittills ingenting af synnerlig vigt förefallit; För några dagar sedan gjorde det kungliga kavalleriet ett utfall. Vid dess förfölande vågade sig Garibaldis trupper för nära ästningsverken och ledo dervid icke obetydliga förluster genom den fiendtliga karteschelden. De hafva norr om Capua, på höjderna vid byarne Caiasso, Formicola och Dragoin. intagit fasta ställningar, samt på den längst mot fästningen framspringande punkten uppfört ett batteri af 5 refflade kanoner: Om af: tonen den 21 hade Medicis kår afgått från Neåpel till belägringsärmen, så att denna nu är öfver 20,000 man stärk, Tiirr och Ruöstow ledde operationerna, . Man, vänisde, inom fö dagar ett afgörande anfall. mot Capua., Frö: provinserna anlände förtfarande: till Neapel förstärkningar för revolutionsbären: Antalet frivilliga, som anmält sig blottihufvudstade: och dess närmaste grannskap, uppgick tili 12,000 man. Garibaldi. hade.den 21 September afgått till armån,för att med storm mtåga staden. En kår af 24;000 frivilliga bad: hållit linien från Cacosso besatt, men de kw gliga trupperna hade återtagit denna linie samt till och med besatt en del af högra strande? af Volturno. Enligt ett rykte skulle general Medici hafva stupat. Garibaldi bar utfärdat en ny proklamation till italienska folket. Den har blifvit oftevt liggjord uti;?Giornäle Ufficiale di Napoli? och lyder: som följer: i Italien. och Victor Emanuel! Diktatörn af SydItalien till de frivillisa, Då tanken på fäderneslandet uti Italien äfnä blott närdes i-en hand full mäns hjertan, gjorde man sammansvärjningar och dog; i dag slåss man och segrar. Det finnes patrioter nog för att bilda armåer och leverera fienden slagtnin gar; men vår seger är ännu ej fullständig. Italien är ännu ej i sin helhet fritt, och vi stå ännu låög! från Alperna, målet för vår ära. De dyrbaraste frukten af våra första framgångar är att vi kunna beväpna oss och marsehera mot våra fiender. Jag har funnit eder beredda-att följa mig, och nu ropar jag till eder alla: Skynden hit till denna ärme, som skall vara folket i vapen, för att göra Itålien enigt och fritt, det må behagå jördens makter eller ej Församleneder uti-edra-städer och orgetiseren eder med den nationella krigsinstinkt, som är. tillräcklig att föra eder förenade mot fienden. Dylika, kårers anförare skola på förhand underrätta krigsministern om sin ankomst till Neapel, på det han må vidtaga sina .åtgärder. Man skall göra nödiga anordningar för dessa kårer, som beqvämast kunna fortskaffas sjöledes. Italienare! Ögonblicket är vigtigt! Redan besegra våra bröder utländningarne uti hjertat äf Italien. Låtom, oss framrycka: mot Rom, för vatt derifråf tillsammans marschera mot Venetien! Allt som är vår rätt och vår pligt kunna vi göra, om vi äro starka. Till vapen således! Neapel den 19 Sept. 1860. Diktatorn Garibaldinr Den bekante engölske underhusmedlemmen Edwin James, som försvarade Simon Bernard, hvilken var anklagad att hafva deltagit i Orsinis mordförsök mot kejsar Napoleon, berättar uti ettbref-från: Neapelaf den 14 Sept.; att, Garibaldisitillkännagifvande, att hani;först från Quirinalen skall förkunna. Neapels förening med Sardinien, framkallat stora farhågor, RÖ Rh RR I ARA