Aftonbladet – 4 oktober 1860, sida 1

we TVÅ SULTANINNOR.) Af CARL BERNHARD. Öfversättning från danskan. Åtskilliga gissningar och häntydningar gjordes rörande -denna fabel och mrs Robinsons danska hund, och de flesta trodde sig äfven i vargen hafva igenkänt hertigen af Orleans: Hela verlden önskade sig en afskrift af mrs Robinsons fabel, hertigen af Brissac lofvade äfven att skrifva at den ur minnet; men ingen fick den. Och den lilla obetydliga sagan war icke heller värdig att undergå någon allvarsammare granskning. Mrs Robinson talade om att lemna Frankrike, bon ville besöka några slägtingar i Skottland, ty till London kunde hon ännu ej förmå sig att återvända. Grefvinnan Du Barry bjöd till att qvarhålla henne; åtminstone skulle ihon afvakta svaret från frånske ministern. Slutligen kom det, men var ingalunda till: fredsställande; det hade icke heller lyckats esanten att få saken uppgjord, oaktadt han från annan hand hade låtit gifva prinsen en vink om att hela affären gjort ett obehagligt uppseende i Frankrike. Prinsen afslog rent ut att betala sin egenhändiga vexel; han fordrade att få vara i fred tilldess han en gäng blefve kung; nu behöfde han sina pengar till andra ändamål. Grefvinnan blef så förbittrad, att hon elet sin ena handske midt itu, då hon erhöll denna underrättelse. Nu är det slut, nu är det alldeles slut med honom ! npprepade hon flera gånger. Mrs Robinson sade att det olyckligtvis hade varit slut redan ganska länge. Grefvinnan Du Barry svarade harmsen att hon troligen menade sitt barnsliga och obegripliga förhållande till honom, men hon menade något långt allvarsammare, nemligen hans anseende; det skulle nu vara slat, hon tänkte icke skona honom längre. Mrs Robinson sva) Se A. B. nr 225—232,