Aftonbladet – 4 oktober 1860, sida 1

det och kysste honom. Och ofrivilligt utbröt hela den talrika församlingen i de starkaste bifallsyttringar. Mrs Robinson hade blifv:t mycket upprörd af denna scen, som så lifiigt återkallade den lyckliga tid, då hon bade gifvit denna rol inför den stora, beundrande, engelska publiken, och då prinsens af Wales bifalll dock var det enda som hon längtade efter. Hon kände sig icke längre passa för sällskepet men längtade blott efter att fi gråta i ensamhet. Grefvinnan Du Barry förde henne med sig, liksom hon hade varit ett barn och öfvertalade henne att gå till. hvila, för att åter blifva lugnare. Det var icke grefvinnan emot att hennes firade gäst drog sig obemärkt tillbaka, då beu dran för hennes talang hade nått sin höjd. g lader tiden hade matborden i stillhet blifvit dukade på den vidsträckta terrassen, och man superade i fria luften under de stora upplysta lindarne, som redan i Henric IV:s dagar hade funnits der. Icke en vindfläkt märktes på denna sköna afton; ljus och lampor brunno med jemn låga, och tusentals stjernor strålade på den djupblåa himlen öfver gästernas hufvuden, medan än vemodiga, än glada toner ljödo från .musikanternas instrumenter inuti en närliggande berså, Det hela gjorde ett nästan öfvernaturligt intryck tillatt börja med, om jag så får säga. Sådana intryck äro dock aldrig af Järg varrktighet, och snart aflöstes de äfven nu af den ögljudda glädtighet, som meföljer en. stor mängd glada; talande och muntra bordsgäster — Till poliskammaren inlemnades i förra veckan öljamde ansökning för erhållande af en poliskonst pelsbefattning. Högädle: Ärevördige Herrar Mästare och Befallningshafvande. Till Stockholms Tjenstebefattning Beder undertecknad ödmjukast att inlägga ansökan om att få någon plats till Ordinarie Poliskonstapel — här medföljer Prestbetyg och Arbetsbetyg som intygar -— Om H. H. Nåder finner för godt att mottaga min ansökan. Stockhplm den 27,9 1860, Danielson, ödmjukaste tjenare