Aftonbladet – 4 oktober 1860, sida 1

Luciennes var kändt för sina vackra och smakfulla anläggningar, och det förbållandet att stället i så många år hade varit Ludvig XV:s tillflyktsort, undan hoflifvets och etikettens tröttande tvång, ökade nyfikenheten hos, många, som nu för första gången beträdde dess mark. Grefvinnan Du Barry kunde emellertid icke fördraga att: hennes minnen från den flydda tiden skulle blifva ett mål för stora verldens och den skonlösa ungdomens kritik. tion ändrade således om i slettet, så att icke en möbel blef stående på sin gamla plats, der den hade stått alltsedan salig kungens tid och der den framdeles åter skulle ställas. Allt var omflyttadt för denna afton; Luciennes var helt förändradt, och då grefve dEstaing och hertigen af Brissac kommo, kände de icke. igen ett enda rum. Men allt var ordnadt med den utsökta smak, för hvilken grefvinnan var så väl bekant. Hela slottet, från ofvan till nederst, var tillgängligt; allt stod öppet, allt skulle beses och beundras — det lilla drifnuset med sina dyrbara växter och det lilla menageriet, som be-boddes af grefvinnans danska hundar, af hennes papegojor och apo, hvilka i förbigående sagdt alla hade namn efter hennes ovänner från gamla tider. Sålunda träffade man på både en hertig af Choiseul och en hertiginna af Grammont, hvilka slogo kullerbyttor. och gungade i förgyllda kedjor. Sällskapet spridde sig i den lummiga parkens stela allger, i de bugtande gångarne längst Seinens stränder, i de täta bersåerna och på den stora terrassen med sina vackra statyer, ty vädret var varmt och herrligt som på en Septemberafton i Frankrike. Men flertalet af gästerna stannade dock qvar i de präktiga salongerna och besåg de skatter som der funnos förvarade, Äfven grefvinnans bibliotek var upplåtet, detta bibliotek, som enligt. sägen skulle innehålla en mängd lättfärdiga böcker — bundna i sammet och siden samt pryddda med guld och perlor — och derjemte många allvarsamma och värderika verk. Huru detk ver