Aftonbladet – 2 oktober 1860, sida 1

TVÅ SULTANINNOR.) Af CARL BERNHARD, Öfversättning från danskan, Grefvinnau ville veta orsaken till sin väns tårar och omsider lyckades det henne altförmå mrs Robinson berätta allt och huru det äfven förhöll sig med. den ofta omtalade vexeln. Madame Du Barry var utom sig af barm och förakt emot den småsinnade och ärelöse prinsen af Wales. Att bedraga ett fruntimmer på detta vis, förekom henne så nedrigt som det var möjligt. Intet straff. ingen förödmjukelse kunde vara för stor för e:t sådant bedrägeri — hela hennes kön borde förena sig och förklara prinsen af Wales krig på lif och död. Mrs Robinson förfärades öfver den storm, som hon genom sin berättelse bade uppväckt — nu stod den icke mera att besvärja. Grefvinnan ville i samma ögonblick börja verka för denna sak. Prinsen af Wales skulle betala vexeln, om hon också skulle uppoffra allt hvad hon egde för att tvinga honom dertill — hon skulle lära Honom att uppföra rig rätt. Hon ville straxt skrifva till Frankrikes minister I London och ålägga honom att förena sig med mrs Robinsons vänner emot prinsen af Wales. En fransk ambassadör aftärdade man icke så lätt. Mrs Robinsin bönföll att hon måtte afstå från detta förslag, di hon insåg hur mycket den franske gesandtens inblandning i saken skulle vara förnärmande för Englsnds thronföljare; men grefvinnan var obeveklig. Hon förtjenade icke, sade hon, att någon qvinna hade förtroende till henne mera om hon kunde tåla att någon af hennes kön blefve så behandlad, Och brefvet afgick verkligen till London, ) Se A, B, ni:r 225-230.