Aftonbladet – 1 oktober 1860, sida 3

det alltmera, ju högre fordringarne på bildning försstatens tjenster stegras, Men trår man att dessa studier, dessa examina lifva och underhålla lärernes vetenskapliga håg; så btdra de fastmera nedtygga den. Yi ej bredvid universiteterna egde dei huvudstaden befintliga lärda instituter, hvilka hafva tiden mera odelad för vetenskapliga forskningar, skulle sannolikt vetenskapens framsteg i vårt land varit mindre lysande — att ej tala om de aldrig uteblifvande frukterdå af en fri täflån. En Linng hade sin mesta, men ej enda verksamhet vid universitet; en Berzelius hade sin alltjemt derutom. i Må man ej invända, äft Sverge icke har råd: för tre. universiteter. Vi. svara —I icke att Belgien för sina 4Y,millioner innevånate inom en areal så stor som tre småländska län har 4 universiteter — men att ännu aldrig! i tiden; har: en uppoffring: för) bildningen vårit utan frukter, och här är blott frågan: om frivilliga uppoffringar. Hvad egentligen göres oss behof är icke så mycket att göra de befintliga universitetetna mera tillgängliga för den allmänna bilåningeng inverkan, och mera verksamma för densamma, som att bilda ett nytt institut för sådant) syftemål; ej att stifta en ny: examensskola för statens tjenstemän, utan ett Over ter dels de från universiteterna --eHer fri praktiska tillämpningsskolor utgångna examöaerade kunde fortsätta sina studier; RS R if ytterligare -pröfnirgar; dels de, som ut: afseende på särskild tjenst eller yrke välja studera, :änna lära känna? vetenskapernås utveckling och resultatår. 3 d Hvarje vetetiskaps främställning kan vara af tvefaldig art: strängt lärd, eller popälär. En Geijer och en Fryxell äro båda ouhdgängliga taktorer i vår historiska vetetiskap. Dessa två lika arter fordra ofta olika krafter, men måste Såda ovilkorligen ingå i planen för ett uräversitet, sådant vi här åsyfta. Om hufvudståden: har större tillgångar än universitetsstäderna för det populöra föredraget, så har den i 2 flesta fall väl så g0da för det-strängt lärdå. Hufyudstaden eger nemligen i de här båfintliga lärda instiuuter fullt tillräckliga lärökrafter förde fysiskt-matematiska och de medidinska studierna, i viss mån äfven förde himnatiistiska och dessutom många andra vid universiteterna ej förekommande. Återstår att framdraga lärokrafter och de lära väl ej alldeles saknas — för de juridiska, de liagvistiska, och till en del för de humanistiska studierna. Återstår slutligen att, öm ej förbinda de olika instituterna till ett Helt, dock sifva deras verksamhetj ock den nya, sotn framkallas, en gemensam riktning; genom öppnande af offentliga lärökurserj der döej redan finnas. : De första yttre vilkoren för planens verkställighet äro: lokaler för offentliga föredrag och penningemedel till de föreläsandes godtsörande. Lokaler lära väl till någon del fiånas, dels komma att finnas, när vetenskapåakademiens nya byggnad blir färdig. Dessutoms-lärer väl hufvudstaden sjelf inse sin pligt och fördel att befordra detta företag. Penningar böra skaffas genom subskription till beredande af en fond, hvars årliga ränta kan användas, eller af årliga bidrag. Om nu ett sällskap. är bildadt, som ur samlade fonder erbjuder vetenskapsakademien och våra öfriga lärda instituter årligen vissa belopp, till att godtgöra oftontliga föredrag, i ämnen som dessa institutet sjelfva föreslå; om det-utser -eller låter utse personer till att fö reläsa; om det slutligen upplåter lokaler åt sådana, som af fritt val vilja uppträda såsom föreläsare; då här man ju de väsendtligaste beståndsdelarne af ett universitet, hvad lärare angår. Att åhörare ej skola saknas,kan man vara trygg, om man blott undviker onödiga förbehåll och undantag. Huru dt hela skall organiseras, kan blifva en omsorg för kommande dagar; en ännu sednare omsorg är nya byggnaders uppförande. Den ekonomiska förvaltningen bör ställas så enkelt och litet kostsamt som möjligt; till en början torde väl någon af hufvudstadens framstående män vilju oegennyttigt deråt offra något af sin tid. Lärarne böra vara fria från förvaltningsoch disciplinsbestyr, från allt yt:re förlamande. Deras föreläsningar böra ej hållas-fyra gånger i veckan; såsom vid våra nuvarande universiteter; detta är äfven vid examensskolan något så orimligt för en dål ämnen, med afseende på både lärare och lätjungar, att det blott är obegriprigt, buru det kunnat fortfara. Här skulle en, högst två tinimar i veckan för hvarje läroämhe vara nog. Åt en så relativt inskränkt verksamhet behöfde lärarne, åtminstone de fleste, ej använda hela sin tid och kraft, utan kunde derjemte sköta andra kall; och de behöfde således j. såsom vid de vanliga läroverken, aflönas till hela sin lefriadskostnad; Om godtgörelsen för en årlig lärokurs till en början bestärndes till. 1000-eller 1500 rår. kunde meden måttlig fond början görasyobb verksamheten sedermera ökas i mån både a stigande penningtillgångar och växande till: gång på föreläsare. Ej bör man sträfva ått nafva allt fullfärdigt på en gång, än mindre lägga an på ståt och glans, utan fastmera småningom seoch låta se, att Saken görsocb så går den nog framåt. , Hufvudstadens bildade: menighet bör fatta. att det gäller dess fördel och fäderneslandets väl, ochställa sig ispetsen för! företaget på ett sätt, som visar att den vet att uppskatta båda delarne. Ståndens medlemmar och andra inflytelserika personer böra gifva landsorterha del af saken och tända den eld, som j förtär, men lifvar och värmer. Framför allt Behöfves en enighet ivilja .och hatidlingj som undanrödjer allthinder. . Ordet är uttaladt, i tro och hopp att tanken länge grott i mångas sinnen. Hvad vi yttrat !omsättet för utförandet är blott-förslag. till granskning framställda. Må diskussion uppstå, och den skall nog en gång bära Bin: frukter, och slutligen ett verk åstadkommås r man Oi