Aftonbladet – 1 oktober 1860, sida 2

deras krets och hos publiken. Med afseende på hennes finansiella ställning hade intet förändrat sig. Den vexel, som tyvärr numera var hennes endå tillgång, var alltjemt obetald, och ej heller fanns någon utsigt att prinsen kunde förmås honorera den. Mary Robinson fällde bittra tårar, ej så mycket öfver den obetalda vexeln, som icke mer för den fullkomliga brist på deltagande för Henne, som prinsen härigenom yppade och hvilken hon så föga hade förtjent. Ett dylikt bref mottog hon just en gång, då Hon var i Lucienneshos grefvinnan Du Barry, som hade öfvertalat henne att lemna Paris och att bo Kos henne, der hon menade att mrs Robinson var mera i säkerhet än på något annat ställe. Hon hade nemligen den fulla öfvertygelsen att-hertigen af Orleans alltjemt Iuude påen enlevering, eller någon annan förnärmande handling emot hennes sköna vän. Detta skulle han lixväl icke våga, då hon vari he.scs hus; ban visste alltför väl att hon då skulle taga en ganska allvarsam hämd. Dessutom: hade Luciennes från gamla tiden varit säkert och väl bevaradt, och hennes fyra stora, danska hundar som voro ett alltid vaksamt och omistligt garde, ingåfvo betydlig respekt. NYARE KVA —Lt— 0