Aftonbladet – 29 september 1860, sida 2

alla hade sigbekant, var en behändig taskspelare. Mrs Röbingon och grefven skämtad. öfver hennes, gammalmodiga misstanke om kärleksdrycker, hon berättade några tilldragelser som kunde gifva stöd åt hennes me ning, och tiden förgick således under samtal! och skämt, ända tills hertigens af Orleans vagr rulläde in på borggården. : Den höge herren, som hade gjöt sig räkning på att få passera aftonen ensam med d: båda sköna damerna, gjorde sura miner di hars blickar föllo på grefve. dEstaing; me han bemtade sig sträxt och var högst charmant hela aftonen: Man åt för öppna dörrar i;en sal, som låg utåt parken, der solen just nyss hade sjunkit till hvila längst bort vi sjutet af den, långa kästaujealld, som skänkt. en förtjusande utsigt åt Trianon, det vackra lilla slott, der Marie Antoinette helst vistades om sommaren ock som nu tecknade sig i dsäkrå konturer emot den rasenfärgade, vestri Himlen, likt ett trollspel, och snart alidels försvann i aftoriens skuggor. Den tiden voro måltiderna både yppiga och talrika... Det var således icke att undra på om så många rika och förnäma herrar Cogo bastigt och oftast af slag. Det synes som on fruntimmerna hade fört en klokars diet, ty färre af dem dogo af denna orsak, men de deltogo dock oftast i dessa luculliska måltider. Frukosten bestod den tiden för det mesta a! choklad, frukter och kakor eller bakelser samt hets ga, spanska viner. Man åt tidigt middag, flera rätter, och drack dugtigt bourgogre. Redan klocksu fyra tog man åter en liten måltid. Klockan åtta var supen, den förvömsta af alla dygnets många mältider; en vidlyftig anrättning, söm man satte stort värde på, och såvida den ringaste fesliga anledning fanns, höll man ännu en gång taffel midt I tatten, och denna hette lå media noche. Det behöt