Aftonbladet – 29 september 1860, sida 2

V. Vorsalllos. : Grefvinnan Du Barry blef väckt af buldskall och ett häftigt riogande på slottsporten, som snart jagade alla menniskör upp ur sömnen. Innan bon rätt kunde fatta att klockan icke var mycket öfver fyra på morgonen och att det således var djup nattännu vid Lucienr.es, så stod ns Robinson vid hennes bädd. Nu hade styrka och sinnesnärvaro så fullkomligt lemnat benne, att hon var ganska nära att digna ned på golfvet. Under tårar berättade hon hvad som hade kändt och ryste ännu för den fara hon med nöd hade undkommit. Grefvinnan blef utom sig af barm öfver bertigens djerfhet. Det var intet tvifvel, sade hon, att denne förrädare, som alltid har gift i fickan, hade blandat ett pulver i grefvens sockervatten för att blifva allena med mrs Robinson, och detta skulle hafva varit nog för att förstöra dennas rykte; ett så oförskämdt bedrägeri skulle hon dock veta att hämhäw — — — Det fanns knappt ett kränkande tillmäle i franska språket, alltifrån hennes favorit.rd: mazette, till det mera högtrafvande: traitren, som hou icke tilldelade hertigen. Hentes glädje var emellertid snart lika fullständig. som hennes förbittring, ja ännu större, för det han blifvit så fullkomligt öfverlistad, och bon skrattade så att tårarna kommo i hennes ögon, då hon tänkte på buru bans kunglig böghet stod der midt i natten ensam på gatan I Versailles med lång näsa, som han ej såg någon utväg till att få under tak i Paris, och under allt detta förde hans eget ckipage den sköna dam i säkerhet, som han redan hade ansett vara sitt byte. Mrs Rob nson måste sjelf slutligen le, och under skratt och sarkasmer öfver regentens sonson sökte de båda damerna slutligen hvila i dagninger.