Aftonbladet – 29 september 1860, sida 2

bans sinnrika beskrifningar, hvilka grefve och mrs Robinson åhörde under tystnad. Mar måste emellertid tänka på att återkomma til! Paris. Men då de båda öfriga sågo sigon. efter grefver, hade han sjunkit ned i länsto len och sof så djupt, att det icke var möjligt att uppväcka honom igen. Hertigen beklagade mycket att de således skulle blifva beröfvade deras angenäma ressällskap under der öfriga delen af vägen, men ansåg att det klokaste de kunde göra vore att så snart som möjligt begifva sig af och lemna grefven qvar i Morphei armar. Det var nemligen en afgjord sak att deras ädle värd visat grefvinnar Du Barrys supe en så stor uppmärksamhet, att det .ej kunde blitva möjligt att få honom vaken förrän han hade sotvit ruset af sig. En förfärlig ångest bemäktigade sig mic Robinson. Hon insåg i ögonblicket att denna sömn, som så plötsligt hade öfverkommit der tappre amiralen, icke kunde vara naturlig, oc! bennes farliga ställning blef ganska tydlig r henne. Hon var nära att alldeles öfver Idizas af. denna tanke, men rbed en sinnetrvaro, som hon sedan sjelf ej kunde fatta, låtsade Kon icke hafva någonting emot hertigens förslag, och var villig att fortsötia resan allena med honom. Mcn då ban gick in i ett annat rum, der ban hade lagt sin hatt öch Sina handskar, begagnade hon sig af detta ögonblick, ilade ut igenom dörren, nedför trappar, gehom porten, ut på gatan, innan bertigen hade märkt någonting. Hastigt sprang bon app i vagnen, befallte den öfverraskade knsken att köra t.libaka till Luciennes allt hvad hästarne förmådde epringa; och då hertigen Orleavs hade hunnit ved till hotellet: port, g han sitt eget ekipsge rulla bort, långt fram: t Jandsvägen, så fort som de fyra ädla a hästarna kunde bortföra din eköra an. Detta ör dramatiskt — icke sannt?