Aftonbladet – 29 september 1860, sida 2

spel, medan han säkerligen i sitt bjerta förbannade den besvärlige chefen för konungens af Frankrikes sjötrupper, som den förrädiska grefvinnan hade påtrugat bonom, och önskade ätt han vore nere på hafvets botten. Grefvinnan följde sjelf sina gäster ned till vagnen; den rullade bort, och den förgyllda gallerporten blef. stängd efter dem. Så åkte de nu i den vackra, månljusa sommarnatten landsvägen fram åt Paris. Samtalet afstannade efterhand, och hvar och en öfverlemnade sig åt sina egna tankar. Då de kommo nära Versailles, började hertigen klaga öfver en olidlig törst, till följd af den goda supn, och bedyrade sig vilja gifva hela verlden för ett glas sockervatten, en sak som man väl på ett eller annat sätt måtte kunna förskafta sig i Versailles. Dä de strax derpå körde igenom Versailles, läto de vagnen hålla vid Rue de VOrangerie, der grefve dEstaings hotell låg, för att få sockervatten. Att låta bära detta ned till vagnen fann. grefven ickc passande; han bad således säliskapet stiga ur och dricka det i hans våning, eburu det nästa dag skulle blifva hårs fru en verklig sorg att icke sjelf hafva kunnat emottaga sä uimärkta gäster. . Medan grefven gjorde les honneurs för den sköna främlingen och sade henne namnen på de förföderj obvilkas porträtt hängde Kring väggarne, tillagade hertigen sockervattnet, hå det att de snart åter skulle vara. resfärdiga. ty klockan var redan tre. Sockervattnet blet Tucket, men tu syntes Hertigen hafva glömt bort brådskan och, bad: grefven visa mrs Robinson en samling kopparstick af sällsynt värde, som han egde, och hvilket hon annars knappast skulle få tillfälle att se. Verket blei framtaget och förevisadt. Hertigen var outtröttlig .med att.förk!ara allt, och en fjerdede) timma förflöt ;på detta vis omärkligt, under