Aftonbladet – 29 september 1860, sida 1

HSLUUTURILIU LIE BUR 4v NUPber Den fest, som i dag firas inom bufvudstaden och på så många andra orter inoni tiket, är icke, såsom en och annan af missförstånd synes föreställa sig, någon sorgefest. Det finnes icke någon rimlig anledning att efter tre hundrade år sörja deröfver, att Gustaf Wasax, efter en lång och ärorik lefnad, omsider en. gång, enligt naturers ordning, samlades till sina fäder. Det är en minnes-, en tacksamhets-, , en glädjefest vid åtanken af Gustaf Wasas : hela lif och verksamhet, af det storartade jordiska värf, som han i dag för trehundrade år : sedan afslutade. Derföre är hufvudstadens festliga belysning ; fullkomligt på sin plats till minne af den svenske man, som med väldig arm krossade: de bojor af andligt mörker och träldom;-, hvari det romerska prestväldet h.de slagit vårt land. Derföre kan den kungliga glädjesaluten med allt skäl i dag ljuda till erinran : om den såsom regent störste bland Sverges : konungar. Derföre kan man utan alla be-tänkligheter hissa flaggorna festligt i topp för att fira åminnelsen af honom, som frigjorde vårt land ej blott från det irämmande politiska oket, utan äfven från den utländska bandelsträldomen och skapade den svenska handeln och skeppsfarten. Det är sålunda med känslor icke af sorg och nedslagenhet, utan af glädje och tacksam. het mot försynen som hufvudstadens befolkning i dag strömmar till de festligt upplysta templen och samlar sig omkring den stone GUSTAF WASAS minnesstod. Alla svenska: hjertan vidgas vid tanken: derpå, huru vårt land, äfven då olyckorna bopat sig, då, J undergången tyckts vara förhanden, lyckat ; rädda sin frihet och sitt oberoende; och i sådana festliga stunder som dessa känner man mera klart och förtröstansfullt än eljest, att, skulle en gång ånyo den hårda pröfningens: tider komma, skulle våldet hota vår nationella existens, då skall svenska folket icke glömma: sina anor, då skall allt split, allinre söndring försvinna, och vi skola alla såsom en man. Åstå i kampen för vår frihet och nationalitet. 1 Vi anse oss böra, såsom lämpligt för dagen, återkalla i våra läsares minne det afskedstal.; som konung Gustaf I höll till rikets försam-lade ständer kort före sin död. Omgifven af sina söner, uttalade sig den ålderstigne konun-gen då inför folkets ombud på följande sätt: Jag vördar Guds makt, som i mig åter på: Sverges gamla tron upplyftat Sverges gamla. . konungaslägt från Magnus Ladulås och Karl; Knutsson De bland eder, som något till ålders komne äro, hafva tvifvelsutan förnummit, : huru vårt kära fädernesland förut i många huvdrade år varit i stort elände och betryck under främmande herrskap och konungar, en-kannerligen under den omilde tyrannen, konung Kristian,: och huru det täcktes Gud: genom mig befria oss från detta tyranni. Derföre bör oss, hög och låg, herre och tjenare, gammal och ung, samma gudomliga bjelp aldrig förgäta. Ty, hvad man var jag, att fördrifva slik mäktig herre, den der ej allenast regerade öfver tre konungariken, utan ock var med kejsaren och de väldigaste furstar nära förbunden och befryndad? -Ej-kunde jag mig denna ära föreställa, då jag i skog och ödefjell måste sticka mig undan för fiendernas, blodtörstiga svärd. Men Gud dref verket och? gjorde mig till sin underman, på hvilken hans ? allsmäktighet skulle uppenbar varda; och må jag väl Åikna mig vid David, hvilken: Gud från en ringa herde gjorde till en-konungöfs ver allt folket. Jag tackar eder, trogne undersåtare, att I mig till konungslig höghet velat uppböja, och till en stamfader i edert konungahus. Ej mins:a dre tackar jag eder för den trohet och.bistånd, som I mig bevisat häfvenuti-min regering. Att under denna tid-Gud-låtit sitt rena och klara ord inkomma, och att han också: uti timmelig måtto riket medvallsköns välsig-s nelse begåfvat hafver, såsom, nu: för ögonen: är, derför skola vi, gode män och undersåtare, alla med:största tacksamhet och ödmjukhet gifva Gudi ärona. 4z: 5 Det är mig-nogsamt bekant; att jag imångas sinne varitZen chård konung. -Mende tider skola kommay då Sverges barnoskulle vilja: rifva mig: upp: utur! mullen; om det i. deras makt :stode: : Dock må jag icke blygas attbes; känna mensklig: svaghet ochiskröplighet, ty ingen är fullkomlig och utan: bräck. -Derföre beder jag eder, att: I -såsomitrogne,undersåtare viljen för Kristi skull förlåta och öfverse: 7 ehvad brist, som varit :med min regering. Uppsåtet hafver alltid varit: till rikets och.dess innebyggares bästa: Mina-:gråa -hår, mins: skrynkota panna bära nog vittne:om,de många;faror, vedervärdigheter och bekymmer;jag; a der min fyratiåra regering: ufstått: I Jag vet nog; att de svenske! äro!snara till. att samtycka, sena till att utransaka,..Jag kan ock grannt förutse, att många villoandar fram. deles varda uppkommande. Derföre beder. och förmanar jag eder: -håller-eder -hardt vid.; Guds: ord; och förkaster hvad. dermed icke: öfverensstämmer. Varen öfverhetenhörsam-— me, sins emellan enige. Min tid är snart förbi. Ej tarfvas mig derom stjernor eller:annan spå dom. Jag känner i,min. egen kropp tecken, att jag snart skall gå hädan och för öfverkonungens fötter nedlägga: och redogöra för Svea rikes herrliga, menförgängliga krona. Följen mig då med edra:trogna förböners-och när jag lagt mina ögon tillsammans, så; låten mitt stoft hvila i fred. Vi meddela här äfven efter Strinnholm en kortfattad karakteristik af Gustaf Wasas regering: Kr ,sbedrifter utmärka icke: Gustafs .bana. Men räddningen genom honom från de faror, som genom Kalmarunionen hötsde . Sverges sjelfständighet; reformat-onen, hvarigenom han för århundraden fortverkat på bildningen och: bestämt dess gång; arföreningen, bvarigenom ban befästade dessa verk mot kommande storFR FER Eh e