TADS TOTSVAFRRINA: BLANDADE ÄMNEN. En polissoen i London. Engelska tidningar meddela följande -berättelse om. en tilldragelse, som företer så många jemförelsepunkter:med: en alltför väl bekant händelse här i landet, att den säkert äfven här skall läsas med intresse, särdeles i dessa dagar, då man väntar slutscenen i det svenska motstycket till .den här tecknade tilldragelsen i England... Den engelska berättelsen lyder som. följer. En ofantlig menniskomassa trängdes för några dagar sedan;i polistomstolens i Westminster sessionssal, oc ett skådespel väntade henne der, för hvilket det också var mödan värdt att göra sig litet omak. En engelsk pär, högvälbörne grefven af Kingston, som tillbragt sednare hälften af föregående natt i sällskap med utskummet i City, inställdes införrätten såsom tilltalad för tre förbrytelser: att ha befunnits alldeles öfverlastad af starka drycker på öppen gata, att ha vägrat att betala en åkare, samt att ha slagit en konstspel, som var stadd i tjensteförrättning. Kl. 2 på natten bl-f hans herrlighet utkastad på gatan af uppassarne på Marleys hotell, derföre att han tillställde ett oerhördt oväsen. Vid porten träffade han en åkare, som han glömt af och hvilken han vägrade betala 10 shillings, som han var honom skyldig. Åkaren förde honöm till närmaste polisstation. Der gjorde man denne uppmärksam på, att någon anledning till häktning ej förefanns, samt att han, som kände sin högvälborne gäldenärs namn och adress, endast behöfde stämma honom inför en fredsdomare, för at få ut sin fordran. Sedan åkaren aflägsnat sig. bad grefve Kingston poliskommissarien låta en konstapel föra sig hem; detta är en: liten välvilja, som konstaplarne äro vana att bevisa honom. Men knappt har den ädle lorden kommit utanför kontoret, förr än han åtrar sig; han vill nu ej begifva sig bem, utan skall -helsa på först en, derpå en annan vän. Då konstapeln anmärkte, att han ej gerna kunde spatsera omkring på detta sätt hela natten från ena ändan af London till den andra, gaf grefven honom en örfil och spar! ade honom. Kon tapeloa gick nu ur sin roll såsom sk: ddsengel, fattade hans berrlighet i armen och förde in honom på närmaste 7.ktkontor, hvarifrån han upphemt-des till domstolen. Uppmanad att förklara sig öfver angifvelserna, tog grefven, som ännu ej rätt repat sig efter sista aattens sus och dus, saken helt förnämt. Konstapeln vore en menedare, påstod han; det vore han, som förnärmat grefven, och genom att förnärma honom, hade han förnärmat hela öfverhuset. Hans herrlighet hade ej varit drucken; han kände ej åkaren och sore honom ingenting skyldig; det förvånade honom, att domaren kunde höra dylika vittnen; han borde saga sig tll vara. Domaren yttrade: Det är verkigen skamligt att se en af rikets pärer uppföra sig på detta sätt, att bängifva sig åt en djurisk Arycxenskap; anklaga vittnen för mened och förnärma en lomare vid dombordet. För egen del, mylord, förakta vi edra förnärmelser; det är länge sedan vi brydde oss om hvad ni yttrar. Till heder för pärskapet vilja vi helst tro, att ni är den enda medlem af denna samhällsklass, som kan förlusta en polislomstols åhörare med ett dylikt skådespel. Mylord! Ni skall betala 10 sh. till denne åkare och dessutom rsätta honom för tidspillan. Ni skall vidare betala I sh. för det ni öfverlastat er samt 40 sh. för det ii slagit en poliskonstapel. I brist af tillgång till vöter skall ni undergå en månads fängelse i ar:etshuset. Dessutom förklara vi, att då det nu är tredje sången ni är stämd för att ej ha betalt åkare, är hädanefter hvar och en åkare, som vägrar att köra för ers herrlighet, fri från allt ansvar derför. — Besynnerligt trohetsprof. Amerikanska tidaingen The Pensylvanian berättar: följande komiska historia, som tilldragit sig i-Philadelphia. Hr Archy Stanhope, en glad själ,, något begifven på att dricka, hade länge hyst misstankar; att hans hustru:ej-var så passioneradt förälskad i honom som en dam med sod smak borde vara. För att få ljus i saken, hittade han på följande ide: Han stoppade öpp en docka af sina kläder, så att den liknade honom, och-upphängde den vid ett snöre på en bjelke på husets vind, hvarpå han gömde sig för att iakttaga hvad intryck detta skulle göra på hustrun. Straxt derpå kom hans lilla dotter upp på vinden; för att hemta aågot, och fick se figuren. Hon skyndade genast ned sill sin mor och ropade: Marnrima, måämma! Pappa bar hängt sig!, Nå, tänkte Archy i sitt gömställe, ou få vi en rörande scen. — wHäpgt sig? hörde han u Stanhope upprepa, i det hon långsamt gick uppr trappan; det har Kan ej hog mod till, eljest hade han gjort det för längesedan... Nå, min själ, tror jag ej att han gjort det ändå, fortfor hon, då bon fick sigte på figurn. Molly (till dottern), iag tror det. är bäst att skära ned kitoma, Spring ned i köket. efter en knif, mitt barn; men spring inte för tort,du. kan. då Jätt fallä och göra: dig illa... Nej, vänta litet — det finns ingen hvass-knif i köket ;. det är bäst du går till Sixtbgatan till skomakare Holmes och ber honom låna oss en tillskärareknif, men bed bonom . bryna honom litet först. Och efter som du andå. är. i grannskapet,. kan dus titta in hos tant Suckey och fråga, huru det är med barnet .... Sedan. Mollyy-kan dusgå in till kryddkrämaren och köpa ett skålpund socker., Stackars Archy, suckade fru Stanhope, när dottern ändtligen gått; jag tror, att jag bör låta honom få sin vilja fram en gång i NKfvet; han Brukade alltid säga, att jag ständigt satte mig emot hvad hat ville. ; Emellertid skulle jag ha öns! at, att hån ej förstört det nya klädstrecket — en gammal repstump hade gjort samma nytta.s — Här afbröts frw Stanbopes monolog af en röst, hvilken liknade. sjelfmördarens, och som utropade: Din fördömda, gamla Jesabel — jag skall ännu blisen spik i din likkistal!. Fru Stanhope utstötte ett vildt unskri och störtade utför trappan; Archby ilade efter och fattade henne i håret, hvarpå beggv tumlade om i ett vildt slagsmål. Archy blef arresterad, för det han gjort oljud i huset, samt dels derföre, dels för det han sårst sin hustrus ömma känslor, dömd att böta-200 dollars. trå sv TNT IVYNTYVIN PTA INR SR