Aftonbladet – 28 september 1860, sida 1

hela den stora. verlden hos sig. Det talar onekligen til hennes beröm, att ingen tänkte å att förnärma, henne, sedan numera hennes okridare var död och hon således hade blifvit . politiskt oskadlig. Hon hade också allmänt anseende för att vara god och af eh öppen karakter, trofast i vänskap samt ytterligt gifmild. Och såvida det gamla ordspråket har någon sanning: Säg mig med hvilken du umgås, så skall jag säga dig hurudah du är,, så måste det hafva varit åtskilligt godt hos henne, ty det är visst och sannt alt hon bade aktpingsvärda vänner, Jag vill räkna det för mindre betydelsefullt att Voltaire slösade sitt snille på att prisa bend, både i vers och prosa. Grefvinnan. Du Barry uppsökte mrs Robin: son så snart derna var kommen till Paris, tillbjöd. benne : öppet .sin vänskap och. sin tjenst och intog henne snart så mycket för sig, att de verkligen blefvo vänner. De voro den tiden båda två i fulla glansen af sin skönhet, men det oaktadt utan en skymt af afundsjuka. Grefvinnan Du Barry var två, eller tre och trettio år, mrs Robinson fem, eller sex och tjugo. Man kunde icke lätt få se två skönare fruntimmer tillsammans än dessa båda, hvarandra så olika, hvilka nu slutit vänskapsförbund. Och grefvinnan Du Barry blef. I sanning en trogen vän, utan hvars outtröttliga omsorg mrs Robinsons vistande i Frankrike måhända skulle hafva blifvit henne en källa till beständiga sorger för hela bennes återstående lif; , 208 Vi vilja blott i förbigående nämna, att mrs Robinson gjorde den vackra Louises af Sav voyen, numera prinsessan Lamballes bekantskap, att hon blef presenterad för drottning Marie Antoinette, och att snart hela franska hofvet, adeln och alla som gjorde anspråk på belefvenhet, både i Versailles och Paris, hörde till hennes beundrare. Bland dessa beundrare var en ganska: farlig: Det var bertigen af Orleans; den sedermera så beryktade Philippe Egalite. Han vas gonson af den iknledet välbekante regenten af