Aftonbladet – 28 september 1860, sida 1

TVÅ SULTANINNOR. ) Af CARE BERNHARD. Öfversättning från danskan. IV. En prins af blodet. Mary Robinson kom icke såsom en främling till Frankrikes hufvudståd. Sheridans, William Pitts och åtskilliga ändras rekommendationsbref samt dessutöm ryktet om Henne och de öden hon baft voro der före: henne. Man visste att hon var en berömd konstnär, som hade uppväckt hela sin samtids beundran — att hon varit hyllad och prisad af alla utmärkta personligbeter i England, vare sig i rang eller snille — man kände redan hennes förbållande till prinsen af Wales och det hjertlösa sätt, hvärpå ban hade skiljt sig från henne — man visste att tronföljarens alla tre bröder, från den stele och formlige hertigen af Kent till den unge, tanklöse hertigen af Cumberland, voro intagna af henne samt att det blott bade berott på henne sjelf föratt hon skulle hafva utbytt herraväldet i: Carlion-house emot det Tångt fördelaktigare i hvilket som helst af de andra tre kungliga: prinsarnes slott. Man kunde nästan icke fatta den själsstyrka, som bade förmått henne att uppoffra så lysande utsigter, eller hennes romantiska trohet emot et så bedröglig älskare — en trohet, som tvingade henne att bryta-alla öfriga band till fäderneslandet. Men tillika fann man allt detta högst intressant: Man väntade således mrs Robinson med otålighet; både:herrar och fruntimmer räknade längtansfullt:dagarna till hennes ankomst, för att möjligen lyckas eröfra denna älskvärda varelse, om hvilken så många talade. Det var tydligt att hon skulle blifva den förnämsta af de damer,som denna sommar voro på :modet. Och då. hon. slatligen kom och några få lyckliga fått se henne, så talade man om intet annat än den förtjur 4) Se A. B. nr 225227,