Aftonbladet – 27 september 1860, sida 3

tvärtom föga värdigt en varm patriot och således ej kan ursäktas af den häftigaste personliga fiendskap uti en af konungens ministrars mun, om man tager i betraktande de stora tjenster Garibaldi gjort sin konung och sitt fosterland. Denna dagorder hade länge hållits bemlig, men kom dock slutligen till Garibaldis kännedom, och diktatorn fann sig deraf högeligen förolämpad. Man berättar till och med om en utmäning i anledning af denna sak. Man bar redan börjat tala om Fantis utträdacde ur ministören såsom krigsminister. Uti en korrespondens från Neapel af den 11 dennes till Times, berättas följande om ställningen derstädes vid nämnde tid: D: fyra af konungen här qvarlemnade jägare regementena bafva upplöst sig och soldatern: till största delen återvändt till sina hemorter: Fästet S:t Elmo har följt flottans exempel gifvit hederssalut för Garibaldi samt uppres sardinska fanan. Nationalgardet inryckte derefter i fästet och besatte såväl detta som all: de öfriga fästena. Staden är således helt oct bållet i patrioternas bänder, och Garibaldi ba: redan låtit två brigader framrycka, hvilka satt sig i besittning af det kungliga palatset i Ca serta, Konungen har förskansat sig uti Capuz och Gaöta, Emellertid anlände en mängd a Garibaldis trupper sjöledes till Neapel oc! skola snart vara i ordning: till marsch mo den kungliga armån. Neapolitanarnes yttringar af bänförelse äro ännu lika larmande son vid diktatorns intåg, och folket uttrycker lif ligt sin önskan om fästet S:t Elmos förstörande. MNeapolitanarne vallfärdade hopvis til detta så länge fruktad2 och förbannade fästc för att. betrakta de ohyggliga underjordiske statsfängelsernva, uti hvilka så många oskyldiga offer för det bjertlösaste tyrannis förföljelser försmäktat och förgåtts. Om Gari baldis vidare afsigter är man oviss, emedar han, oaktadt all sin klokhet i utförandet al sina planer, dock är böjd för hög:rafvande talesätt. För att fullända sitt värf i Neapel behöfver diktatorn blott en eller högst två veckor. Genom sina alltför öppet uttalade afsigter på Rom och Venedig, ha han försatt en stor mängd inflytelserika personer i förskräckelse, och man är af der åsigten, att Garibaldi dröjer med Neapels och Siciliens införlifvande med Sardinien blott derföre att han fruktar att olifva hindrad i utförandet af sina plener genom sardinska regeringens myndighet, Andra äro af den tanken, att den föregifna oenigheten mellan grefve Cavour och Garibaldi, om den icke är helt och hållet förtäckt spel, den dock åtminstone i det väsentligaste är affektaticn. Till bevis för denna 8åsigt åberopas att två bataljoner piemotesiska bersaglieri landstigit och tagit arsenalen i besittning samt att två regementen piemontesiska trupper äro på väg till Neapel för att äfven besätta fästena. Genom dessa åtgärder, hvilka blifvit vidtagna icke blott med Garibaldis bifall, utan i följd at hans uttryckliga önskan, hvartill kommer hela neapolitanska flottans öfverlemnande till Sardinien, bar man obestridligen förberedt Neapels införlifvande med Sardinien på ett vida mera bestämdt sätt än sardinska regeringen förlidet år ansåg rådligt i fråga om Toscana och Romagna. Garibaldi har utnämnt Alexandre Dumas till direktör vid Neapels museur, Äfven har Dumas fått uppdrag att hafva öfverinseefidet öfver gräfningsarbetena nti ruinerna efter Herculanum och Pompeji, samt att utgifva ett stort illustreradt arbete öfver Neapel. Enligt ett rykte hade Messinas garnison erbjudit sig att kapitulera. TURKIET: General Beaufort dHäåutpoul hade träffat öfverenskommelse med Fuad pascha om attbesätta Damascus med franska trupper. Operationerna skulle börjas efter den heta årstidens slut. Fuad pascha hade kallat cheferna för mutulis till sig och förbjudit dem att gifva druserna en tillflyktsort. Uti Naplus var ett uppror på väg. att utbryta. Den storherrlige kommissarien hade förekorsmit detsamma, genom att ditsända två bataljoner turkiska soldater. TI I P7 Q Eh ft FN AT