Aftonbladet – 27 september 1860, sida 3

karlar med de rysligaste eder och förbannelser, anförda af båtskepparen G. Strandell, under hotelse att de skulle ba ut läsaren och se hjerteblodet på honom. Några qvinnor bastade genast till dörren och sökte under de mest Bbevekande böner hindrå dematt komma ih, hvilket ock lyckades; men ute pågick stormen under de neårigaste ord och svordomar med rop: ba ut läsaren; vi ska se hjertelodet på Honom! för hvilket ändamål de medförde en klubba. En del togo ihop under tiden och dansade under en för tillfället komponerad sång, upprepande orden djeflarne, djeflarne, djefiarne. Min hustru och en annan qvinna gingo ut och bådo dem vara beskedliga och gå sin väg, men hon öfverfölls med ett regn af stenar, af hvilka en del slungades på taket och slog sönder en mängd tegel. Den andra qvinnan kastades ikull på marken och skadades i sin axel, så att för att undkomma vidare våld mäste de snart gå in. Mina tre små barn voro nästan i fara att bli ibjälskrämda, då till ytterligare förskräckelse ett rönster slogs in, och åter tre rutor på en gång i den andra luften, hvilket skedde med den medbafda klubban, under rop, och skrik att de skulle ha ut läsaren. Jag satte mig på soffan, hafvande det minsta barnet i knät, och talade ut genom det sönderslagna fönstret, frågande om jag någonsin gjort dem något emot. En sjöman körde då in sin hand genom fönstret och ref mig en skråma i ansigtet, så att blod rann. När det ej lyckades att få ut mig, eller vår vän Höglund, började de aflägsna sig, och var då klockan elfva, och fingo vi då gå till sängs för öppna gluggar. Hade jag gått ut,skulle jag utan tvifvel blifvit ett offer för deras raseri. Kungsöhr i Carls socken den 20 Sept. 1860. C. G. Hellqvist till yrket skomakare. torsd ——RN