Aftonbladet – 27 september 1860, sida 1

TVÅ SULTANINNOR.) Af CARL BERNHARD. Öfversätlning från danskan. Prinsen ville trotsasstormeny; hans stolta och häftigassinne-sträfvade att förakta tillrättavisningen; men kan förmådde det icke. Han måste släppa mistress Robinsons arm; som han; bade fattat, för att tvinga henne till att ej lemna sin plats,.då hon blek som: ett lik ochamed en nästan. döende blick höllhändernä: för öronen: och vek tillbakas för detta dofva Hot — och då hon störtade ut ur logen, följde Hah henne hastigt. Isamma stund gick ridån, upp, stormen. hade lagt sig, den största tystnad inträdde åter och pjesen började. Prinsenbvar uvsinnig saf-vrede, ochtill hans beröm måste man säga, att han denna gång var det meta öfver den skymf som tillfögats det fruntimmer han älskade, än för sin egen skull.; Sheridan förstod emellertid att hjelpa saken tillrättas Han -kände sitt -publicum: väl och visste huru det bordeg behandlas. Han uppsökte således mistress Robinson i teaterns foyer, dit hon hade tagit sin tillflykt och der han fann henne gråtande och förtviflad. Det lyckades: honom: att lugna henne samt öfvertala henne att samma afton visa sigi sin egen loge, sedan första akten var slut. Då ban under mellanakten sjelf införde hennei denna loge, som låg midt emot prinsens, hade han den tillfredsställelsen, att publiken applåderade henne; liksom: denshade velat godtgöra hvad den hade varit tvungen att göra henne emöt, Sjelf har hon berättat, att ehuru det både gladde och rörde henne, så kunde hon dock ej förmå sig att med en enda böjaing på hufvudet helsa den publik, som nyss hade gifvit I Se A. B. nir 225 och 226.