Aftonbladet – 27 september 1860, sida 1

vika honom, och hans. tycke tilltog deraf.. Efter några månader varhon hans förklarade älskarinnacoch väntade blott på att mistress Robinson skulle-lemna Cärltonhöuse; föratt taga hennes tron i besittning — liksom Mary Robinsons tron hade varit. i Carlton-house, och ej i prinsens bjerta. Prins Georg skref utan någon förberedelse fyrackorta rader till: Mary Robinson; i hvilka han kallt sade henne att högre pligter tvingade honom att uppoffra sin personliga lycka och afstå från att vidare se henne; han. sade henne således för alltid ett ömt farväl. Det ärcalltid högre pliyter som göra sig gällande vid männernas ostadighet; att sanna orsaken kan vara småsinne och låghet, bör väl ingen kunna misitänka dem: för Mary: Robinsons hjerta var krossadt. Hon hade älskat prinsen för hans egen: skull; då hans kärlek slocknat, var det henne ingen uppoffring att lemna Carlton-house. Men slaget kom alldeles oväntadt.. I vissheten om sin egen kärleks. varaktighet hade hon aldrig tviflat på: prinsens — hon hade ansett den vara lika fast som hennes egen. Och nu — hennes uppoffrande, ömma trohet, hennes fromma tillgifvenhet hade således blott varit några timmars tidsfördrif för en sysslolös prins, som stötte vårdslöst ifrån sig den största lycka en man kan erhålla genom ömhetens band, för att i stället skämta m2d en bajader, som bvarken vet hvad uppoffring, trohet eller tillgifvenhet vill säga. O, Aaam! Adam! Det går en Nemesis genom lifvet, som hämnar alla oförrätter. Mary Robinson hade nä stan tillbedt prinsen; h: ns minsta önskan val för henne en lag; hon bade utdelat välger ningar af sina egna medel i hans namn, för att göra honom älskad; hon hade bemödat sig att sätta en gräns för hans slöseri, och hon lemnade honom fattig; prinsens nya herr