Aftonbladet – 27 september 1860, sida 1

hennes. älskade en tillrättavisning, bvilken hon dock inom: sig måste erkänna. var förtjent. Hon fortfor att under hela den tid, som hon stannade vid teatern, vara engelsmännensälskling och emottog ständiga bevis på deras bevågenhet. Icke heller i andra. förhållanden förorsakade: denna bändelse någon förändring, och vid hofvet samt inom de bögsta kretsar var hon lika välkommen som någonsin förut, En tid derefter inträffade emellertid en fullkomlig, förändring i. hennes förhållande till prinsen. Ordspråket säger att qvinnogunst är lik en Aprildag. Jag tror att ordspråket gör oss fruntimmer orätt i allmänhet; det passar dä! vida bättre in på furstegunst, ty den är lingt-ostadigare än den förra... Nu var det kontrasten som så häftigt. verkade på prinsen; men motsatsen var också fullkomlig. En afton hade han, förklädd till matros, af ett ögonbliekligt infall följt med sina muntra sällskapsbröder till ett värdshus för simpelt sjöfolk nere vid Themsen, der de drucko muntert om. Här fick han se en ung flicka, fosterdotter till värdinnan och som var den fullkomligaste motsats till Mary Robinson, liksom den omgifning, hvari hon alltid lefvat, var himmelsvidt olika den förras. Hennes hår var korpsvart, ögonen af denna skiftning i grönt, som är vanlig hos ormar; hennes hy var olivbrun och vittnade om ostindisk härkomst, växten fyllig som en bajaders, rörelserha kraftfulla och elastiska, hennes talesätt häftigt och djerft — alit i hennes yttre vittnade med ett ord om det halfvilda naturbarnet, som står långt ifrån hela vår civilisation. I Prinzen kunde icke vända sina ögon ifrån henne, och efter ett kort samtal var han hvad som han sjelf kallade förälskad, samt. sökte naturligtvis sedan ofta tillfälle att få återse henne, och lika naturligt var det att han lyckades deri. Den rinduiska flickan låtsade und