stämda mål upptogs till samtidig behandling, hvaremot åklagaren anmälde missnöje, . Hedqvist.medgat; Isig äfven shafva pirat något, som -kontrolleringen ivittnet .Wixners närvaro, men ;bade. dervid iej:sagt något, som .han var: rädd för, och Wedin hade ..ens Idast. hört att.Hedqvistskulle, eljest) på krogar etc, utspridt det der. ryktet, .hvarföre han likväl yrkade. ansvar å. Hedqvist, men hvilket han. likväl: ej kunde: bevisa. . Dessutom: nekade Hedqvist: atti hafva, såsortv; Wedin . uppgaf, eggat .Svanbäck ; till rättegångens. väckande, hyilket ej heller bevisades: En s.k. gulds bok, som Wedin. för såsom motbok med sina. arbes tare, företeddes och utvisade såsom förfärdigadeden 7 Augusti, bland annat, de tvenne guldringarne, hvilka Hedqvist färdiggjort, men ej Svanbäck, som följakt-. ligen ej kunde hafva .reda på det arbetet, då han, den dagen ej var på verkstaden. Svanbäck påstod: att den nämnda boken ej öfverensstämde. med: kons; trollarbetsboken. Den ifrågavarande dagen. visade. visserligen kontrollboken afstämpladt arbete, men i: Svanbäck. påstod, att då de ifrågavarande, ringarna, skulle stämplas var ej kontrollören hemma,, hvarföre, ringarna, som genast skulle -utlemnas, .afstämplades. såsom förr är nämndt.. Wedin: ville, insinuera, att bm ringarne voro falskt stämplade, så,var.det. Hedr bvist som. gjort det. Wedin kunde ej komma, ihåg; baker från längre tider tillbaka, men denjsom kunde. bevisa någon försnillning af honom: blefve han mycket förbunden, . Stämpeln på den ifrågavarande. broschen medgaf Wedin att han befallt Hedqvist ditMätta, uppgifvande att den ej kunnat stämplas såsom varande ihålig; men Hedqvist upplyste dervid, att tvenne dylika broscher, hvilka Wedin uppgaf sig ännu ega qvar, blifvit riktigt stämplade, så att detta verkligen gick an av göra på ett anbringadt löf å arbetet. Angående det underlödiga silfret var Wedin -alldeles okunnig och trodde att hans arbetare gjort någöt prof derå, så att;de konnat utröna silfrets underlödighet. Att smärre arbewn, såsom sinå knappar ete., blifvit gjorda och sålda, faswn ej stämplade, medgaf Medin, men stödde detta sitt förfarande på grund af ett transumt från kodtrollchefsembetet för flera år sedan, hvilket medgaf att dylikt arbete fick säljas ostämpladt, endast det ej vore underlödigt. Detta. transumt företeddes ej. Wixner, som tycktes, efter ett af Wedin antydt, ej bevisligt förhållande mellan vittnet och den för. stöld i början af året dömde gesällen Hellström; ändra sig och blifva något förskräckt, ändrade sin uppgift från föregående dagen derhän;t att han ej kunde taga på sin ed att det omvittnade. s. k. slätsilfret vore underlödigt, Hedqvist vidhöll dock sin berättelse i detta fall. Åklagaren företedde en guldring, som Wedin sålt till bagaren Nordahl, hvarå fanns en 23-karatstämpel, men ingen köntrolls Denne ville Wedin erinra sig vara en till omarbet-. ning inlemnad gammal ring, som han ej ansett sig böra låta stämpla. Vittnet Hedqvist upplyste att en gammal ring blifvit af Nordahl inlemnad, men att denna sålts, sedan namnet blifvit utslipadt, till annan Person och att en ny ring gjorts af annat guld. Wedin förmodade att han emottagit och försålt annat guld, som han bestämt till ringen, att han gjort den nu företedda af en dukat i stället och ansåg detta icke vara af någon vigt. Han talade derefter om svårigheten att kunna få stämpla när som helst, då kontrollören ej vore hemma; ville att någon af :rådmännen; hos hvilken alltid någon person kunde träffas för att få stämplingen verkställd, blefve kontrollrådman; så hade det gätt då rådman Hallström hade kontreolleringen om hand. Härför fann ordföranden sig föranlåten att gifva Wedin en tillrättavisning, enär allttid den dertill förordnade tjenstemannen borde vara vid stämpling närvarande, och man kunde väl ej begära en sådan orimlighet att han hvilket ögonblick som helst skulle stå att träffa: Härefter skreds till afhörandet af de förra gången uteblifna vittnena, dervid guldsmedsgesällerna Lundström och Lock fingo aflägga ed, men en gosse Per Lindberg fick ej höras annat än upplysningsvis, enär Wedin jäfvade honom såsom varande i hans tjenst och bröd. Dessa tre vittnen visste nu raktingenting. Lundström hade visst gjort s. k. slätsilfver, hvilket varit nedsmällt af gamla arbeten och således troligen af lödningen derå var underlödigt, men hade ej profvat det och kunde ej, ehuru uppmärksamgjord på det orimliga uti att han såsom gammal guldsmed och förut sin egen mästare ej skulle kunna se om det vore underlödigt, utan profning urskilja det. En dit ej hörande fråga, som Wedin lyckades få framställd till Lundström, om W:s silfver vore sämre än det L. för många herrans år sedan arbetat hos en annan f. d. guldsmed härstädes, besvarades af Lundström med nej. Åklagaren begärde att arbetsboken för silfver, motsvarande den för guld, som förut blifvit företedd, skulle få företes, men om densamma syntes den tilltalade vara mycket rädd. Raättens ordförande gaf äfven åklagaren snubbor för det han vidhöll detta påstående, enär det ansågs att boken ingenting bevisade. Efter öfverläggning biföll ej rätten detta påstående. Vittnet Lock och gossen Lindberg, hvilka båda förrådde rädsla och osäkerhet i sina berättelser, visste ingenting om de den 7 Augusti förfärdigade ringarne; ehuru de väl kommo ihåg desamma. Lock mindes, icke att han yttrat något om stämpelns utseende. Ordföranden gjorde dem båda uppmärksamma på att det såg besynnerligt ut att de kunde komma ihåg en så vanlig händelse särskildt som beställning af ett par ringar och ej de dermed förknippade, vigtigare och förmodligen ovanligare omständigheterna, men detta kunde ej uppbjelpa deras minne. Åklagaren yrkade att Lundström och Lock skulle förvisas till presterskapet för att erhålla närmare reda på edens vigt och värde, samt vidhöll sitt yrkande om Wedins inmanande i häkte och begärde uppskof, för att få inkallad och hörd som vittne gesällen Lund: gren, hvilken nu vistas i Sundsvall, och hvilken lärer känna till en annan kontrolleringshistoria, hvilken blifvit nedtystad. Wedin yrkade att angifvaren, hvilken för närvarande vistas här utan arbete, skulle bäktas. Rätten uppsköt målet till den 10instundande Oktober, kunde icke bifalla åklagarens begäcan om häktning, men väl för vidare bevisnings förebringande. Loek förevisades till presten att läsa, soh angifvaren kunde ej häktas, men ställas under illsyningsmännens uppsigt. — Kl. omkring half elfva stades ransakningen, som åhördes af en mot slutet sig alltmer ökande menniskomassa, hvilken fyllde mer in tre rum intill sessionssalen, hvarförutom en icke obetydlig folkskockning egde rum utanföre på gatan. LANDSORTS-NYHETER.