Aftonbladet – 26 september 1860, sida 2

IL Nemesis. Dessa tillfällen voro emellertid icke de enda. då prinsen af Wales måste lära sig fatta at den engelska publiken skipar rättvisa utan anseende till person, och att ej en gång e konungason ostraffadt kan såra nationens begrepp om det passande. Prinsens förhållande till misstriss Robinson var allmänt kändt; ban hade fått tåla åtskilligt i karrikatyrbladen, hvilka i England välja sina ämnen med den största frihet i verlden, men hittills hade dock publiken låtsat vara okunnig om hvad som rörde prinsens husliga förhållanden. Då hvarje engelsman säger: my house is my castle?, så jansågo de sig icke berättigade att yttra någon mening om hans enskilda förbindelse, så länge den ej trädde fram i offentligheten. En afton var emellertid prinsen nog oförsigtig, eller nog oförsynt att taga Mary Robinson med sig i sin loge. Det tålde ej. den engelska publiken; i denna loge ville den icke en gång se den firade skådespelerskan, som den annars förgudade, ty på teatern upphörde detta öfverseende, förestafvadt af grannlagenheten — der var prinsen blott tronföljare och måste inför nationen stå till svars för sitt uppförende och sitt sällskap. Rätteligen kan man icke heller hafva något att invända emot denna åsigt af saken. Då man hade blifvit varse, bvilket sällskap prinsen bade i logen, uppstod först en djup tystnad, som om man icke rätt visste huru man borde bebandla saken. Och derpå bröt stormen lös, men ej med stoj och oväsen, nej, det var en verklig storm, osynlig som himlens orkaner, och som blott kunde skönjas i dess förstörande verkningar. Det var ett sagta, hvivande ljud som plötsligt trängde sig fram genom sammanbitna tänder och beständigt tilltog i styrka. Icke en läpp rörde sig, icke