Aftonbladet – 26 september 1860, sida 2

Men fordringsegare äro ett ibärdigt slägte. En vacker sommardag, då prinsen med en talrik svit af sina unga vänner hade lemnat Carltonhouse och redin i S:t James park, der hela den moderna verlden var församlad till häst, åkande, eller gående, mötte ban alla sina kreditorer, också till häst, i olika drägter, efler råd och lägenhet och på exemplar af olika och de mest besynnerliga hästracer, allt efter som de hade lyckats skaffa sig ridhästar. Vagnmåkaren, skräddåren, vinhandlaren, pastejbasaren —alla voro de tillstädes och gåfvo denna gång sin föreställning under bar himmel. Man kunde icke tänka sig ett löjligare upptåg. För de flesta var det nästan lifsfara att stiga upp på en häst, men i sådeln voro de emellertid alla Då dessa tvenne kavalkader möttes, gaf kreditorernas kavalleri: vördnadsfullt rum för prinsen, och hans ledsagare bildade hay å ömse sidor och Helsade honom med den djupaste underdånighet; sedan han väl kommit förbi denna lefvande Bpetsgård, slöto de sig till hans svit och bildade sålunda höns hedersvakt, som fortfarande följde honom än i skridt, än i traf och än i galopp: Hela parken genljöd af åskådarnes löje. Då prinsen slutligen fann sig tvungen att lemna promenaden, följde denna eskorthonomändea till Carlton-house, hvarest den åter på det vördnadsfullaste sätt i verlden gjorde front för hans kongl. högbet.. Påföljande dag träffades en öfverenskommelse med kreditorerna, ett betydligt afdrag betalades och parlamentet tog öfvervägande, huruvida det kunde votera en summa, till betäckande af prinsens skulder. Huru dermed gick har jag glömt, men alla ivgo slutligen betaldt. Det är endast i England som något dylikt kan ega rum.