Aftonbladet – 26 september 1860, sida 2

alla medel som möjligen kunna användas emot en kunglig prins, för att förmå honom betala — men allt hade varit fruktlöst. Då uttänkte en af dem ett äkta, engelskt medel, som jag icke kan neka mig nöjet att berätta, så som jäg sjelf hörde det af hertigen afBrissac, hviljust vid denna tid uppehöll sig i Lonon. En äfton, då prinsen tagit plats i sin loge på Drury-Lane, föllo hans blickar händelsevis på logen midt!emöt Hans egen, och han bemärkte då en man som steg öpp ochi djupaste utiderdånighet helsadö på honom. Prinsen, som var mycket höflig, besvarade denna ovanliga helsning. I samma ögonblick reste sig en person i nästa löge ock bugade sig lika vördnadsfullt som den förste;: prinsen måste åter helsa. Och nu fortgick det på samma vis utefter Hela! logeraden; det var ett bugande ock helsande, som aldrig syntes kunna taga slät. Man håde straxt i början i den första lögen igenkänt hans kunglig Höghets vinhandlåre, i den andra hans vagnmakare, i den tredje hans ekräddare och så vidare; alla prinsens fordringsegare bevistade representationen, alla ville de visa sin höge gäldenär skyldig vördnadsbetygelse och innesluta sig iprinseng gu stiga åtanka. De hade med afsigt valt en afton då mistriss Robinson uppträdde i en ny roll och hela den förnäma verlden var på spektaklet, Detta löjliga uppträde var ett extra skådespel, sora med bifall och lifligt intresse uppfattades af hela publiken. Prinsen af Wales kände djupt den erhållna tillrättavisningen. Emellertid hörde man ej af att medlet hade verkat; kreditorerna blefvo ändå ej betalta; då förölmjukelsen nu väl var öfverstånden, ville icke prinsen derjemte utsätta sig för den fullkomliga penningbrist i hvilken han skulle råka för sina egna, personli.a behof, såvida han betalte sina skulder.