Aftonbladet – 26 september 1860, sida 2

Men kinderna voro så bleka, Och blick rne voro så grå. Deras ben de voro så tunna, Och kring ögonen voro de blå. De fingo kransar kring pannan, Till tecken af lärdom och vett. Och alla damerna gieto Vid den skönaste syn de sett. Vid Theologie doktorspromotionen 1860.; .Icke till jordens bedrägliga ära, Ej till förgängliga skatter och fröjder Föres du hän i fesiliga stunden, Kämpe vid Frälsarens dyra baner!l, Kläd oss, o Gud, I helig skrud; Oss vig till dina fröjdebud! Oss förlän med dig att vaka, All flärd och fåfäng lust försaka, Men ifrigt vårda dina lam: Jösefs skador aldrig glömma, Varmt för de vilsna fåren ömma, Mildt locka dem -till ängen fram. (Ur: Ord till musiken vid teologie doktors1 promotion i Upsala domkyrka den 7 Sept. 1850.) : Det var åter högtid vid Fyris Det var doktorspromotion. Man satte sidenhattår På stöden för vår religion. Som en orm så svart och så bugtig, Processionen till kyrkan gick. Parnassen af två tums bräder Stod i koret i färdigt skick. Alla stadens pojkar och gummor Bildat ,bay, uppå vanligt sätt. På männen af pia fraus Man kunde ej se sig mätt, Den stora kyrkoklockan Ljöd doft i begrafningstakt,