Aftonbladet – 26 september 1860, sida 1

TVÅ SULTANINNOR.?) Af CARL BERNHARD. Öfversättning från danskan, I. En tronföljare. Prins Georg af Wales var Stora Britanniens kronprins. an var en af Englands vackraste, prydligaste och mestintagande unga min; flera porträtter af honom, hvilka jag sctt. sätta den saken ntom allt tviivet, och dess niom var det naturligt, att hans I hällsställning skulle göra honom 1 ste i hvarje hänseende. Ingen m i hans närhet utan att erfara makten at a tjusande egenskaper — isynnerhet ingen qvinna, och alla äro. ense derom, att han kunde intaga hvem han önskade, blott genom välljudet af sin sköna stämma — huru mycket mera då, när denna röst uttalade ljufva, kärleksrika ord, hvilka blott voro uttryck af ett i sanning varmt hjerta. Alla dessa intagande egenskaper hvilade emellertid icke på någon rätt, god och fast grund. Prinsen var våld sam 1 känslor, och då hans passioner blifvit vc han ihögsta grad egois sky lätt eså noga om medlen. ja stwdom 1 till och. med: hans vänner och fva ej kunnat förneka, att hans t kunde vara — ärelöst! Beklaggen h han många, i mer eller mindre grad förderfliga skötesynder. Engelsmännen visste det, men de tröstade sig med att då han en gång blefve konung, kulle a lt noz slut; ölldess skulle han säkert hunv t in. Henrik Vhade varit en Ika st an, då han var ung, och ändå bler samden förz