rarne, som meddelat eleven undervisning. Sjelfva pröfningens enhet liksom den fordran på personlig beröring och medverkan mellan lärarne, hvarpå komiterade med rätta lägga så stor vigt, hade otvifvelaktigt sålunda långt säkrare vunnits, än genom fakultetsdecanernas närvaro vid de praktiska profven, i ändamål att tillse, det ingen inkränktning måtte ske på fakulteternas gebietn, — en personlig beröring, som äfven utan att förutsätta något obehörigt inkräktningsbegär på ömsesidiga rättigheter, af lätt insedda skäl, otvifvelaktigt måste leda snarare till splittring än till enig samverkan, hvilken sednare bäst befrämjas och säkrast vinnes genom fullkomlig jemlikhet i lärarnes inbördes ställning till hvarandra. Kollegium afser dock härmed icke, att i underd. förorda medico-praktiska akademiens deltagande i den fakulteterna tillhörande afdelning af praktiska examen, dels emedan kollegium å ena sidan fullkomligt inser de många och. stora svårigheter, som dervid skulle möta, dels ock hufvudsakligen emedan kollegium betraktar ett sådant deltagande såsom i alla afseenden olämpligt och ändamålslöst, på samma gång det förutsätter ett misstroende till vederbörande lärares samvetsgrannhet eller förmåga, som aldrig bör ifrågakomma. Att hvarje läroverk och hvarje lärare lika sjelfständigt må utöfva rättigheten att pröfva sina elevers kunskaper, som att meddela den undervisning, hvarigenom dessa vinnas, är, enligt kollegii tanka, ett oeftergifligt vilkor för upprättbållande af lärarekailets oberoende och värdighet. Det anförda gäller lika mycket för medicinska akademien i Stockholm, som för de båda fakulteterna, för andra afdelningen af den praktiska examen som för den första; och om än ringa svårighet möter för de båda fakulteternas decani, att i Juni månad hvarje år inställa sig i hufvudstaden för öfvervarande af de praktiska profven, qvarstår dock alltid å ena sidan det förkastliga iden dermed åsyftade kontroll af lärare öfver lärare, och å den andra de stora olägenheter, som för de studerande skulle härflyta af sådan pröfnings anställande, endast en gång årligen (S 10, c.), hvarigenom deras rätt, att genom profvens afläggande sig legitimera så snart de dertill äro färdiga, föga rättvist skulle dem betagas, och det 1 månget fall till verklig skada för deras framtida fortkomst på läkarebanan. (Forts.)