Aftonbladet – 25 september 1860, sida 1

rget; i C. E. Ambrosianis, N:o 22 Svartmangatan ; af Jakobsgränd; i J. A. Lundvalls vid Fredsgatan; I Oxtorget; i J. F. Broms, N:o 5 Norrlaådsgatan; mynt raden för fin stil (48 bokstäfvers utrymme). RENEE STOCEHOLM den 25 Sept. Vi meddelade i går efter det officiella bladet den nyheten, att K. M:t till biskop öfver Wexiö stift utnämnt professorn Hultman: i Upsala. Denna uaderrättelse ska!l utan tvifvel inom stiftet och öfver hela landet af allmänheten mottagas med en öfverraskning, lika stor som den glädje densamma framkallat. inom det egentliga prelatensiska lägret. En prelat skall till och med under intrycket af. den glada nyheten ha yttrat: Härigenom har då grefve Hamilton försonat allt hvad han brutit emot statskyrkan, hvilka förbrytelser förmodligen skulle bestå uti den der lilla. oskyldiga skrapan till. domkapitlet i Westerås samt den kungliga propositionen rörande biskoparnes: löner, hvilken dock vid närmare granskning var mindre svår för prelaturen än man vid första påseende trodde. Om, såsom det förljudes, grefve Hamilton i dessa dagar i anseende till sin försvagade helsa ärnar afgå utur konungens rådkammare, så är den sista mera framstående regeringsåtgärd, som skett på hans föredragning. och under hans kontrasignation, icke särdeles egnad att sätta. en sjelfständighetens och. rätt; visans präcsel på hans ministeriella verksamhet. . Hr Hultman innehade det sista rummet på förslaget, och efter hvad vi :tro, har det aldrig inträffat, alltsedan Faxe i början af detta århundrade; blef. biskop i Lunds stift, att den i tredje rummet föreslagne blifvit till biskop utnämnds,Det är naturligt, att reges ringen är oförhindrad att utnämna äfven den som står i det sista förslagsrummet, och man kan tänka sig omständigheter, under hvilka nödigt afseende på stiftets bästa och på långt öfvervägande duglighet och förtjenster kunde göra en dylik. utnämning: Helt naturlig och lätt .förklarlig. :Ingenlärer väl heller komma att påstå, att hr Hultman är ovärdig att: bli sbiskop eller att han icke i sin egenskap af teologie professor kan anses dertill fullt kompetent. Men nu har man, för att utnämna: honom, förbigått. den framför honom af stiftet föreslagne domprosten doktor Wieselgren, en. man, hvilken hr Hultman sjelf näppeligen i något enda hänseende torde anse sig vuxen, och. till hvilken. han utan tvifvel känner eller åtminstone: borde känna sig böjd att se upp såsom en läromästare och föresyn i det kyrkliga. Ännu för 10—15 år sedan. såg man på våra biskopsstolar ganska: många utmärktheter, hvilka numera med ett och annat..undantag lemnat plats för matta medelmåttor, hvilka sannerligen icke äro egnade att ge hvarken någon: verklig glans: eller något inre lif åt en institution, som tidsandan och folkmedvetandet :redan utdömt. :; Det är då i sjelfva verket oklokt af det erkeprelatensiska intresse, som nu gjort sig gällande, att skjuta undan från episcopatet; en af de få stora utmärktheter, som värt land eger, och dertill en utmärkthet icke i matematik eller botanik eller i skaldekonst, utan inom sjelfva det. kyrkliga området, en man, som egnat sitt snille och sina ovanliga gåfvor åt religionens tjenst, som är prest i djupare mening och vidsträck tare omfattning och med: större kraft: och. framgång än vanligt. Men det är just detta; som. vållat Wieselgrens förbigående: prelaturen har, ansett honom för litet högkyrklig; d. v. s. för mycket varm för. det religiöst, för det inre lifvet i skyrkan; och. för-litet varm för de hvitmenade murarne, för kyrkans hierarkiska utanverk, för litet böjd.att låta fem vara jemnt och anse allt:välbestäldt, när. formlerna riktigt följas och tionden ordentligt ingår, och derföre skulle framför-honom till biskop utnämnas. en person, hvars enda öfvervägande förtjenst består deri att .vara ett prelaturens fogliga skötebarn. På ett sätt, som något erinrar om de af dr Anjou såsom ecklesiastikminister så otympligt bedrifna machinationerna, för att truga biskop Butsch att afsäga sig erkebiskopsstolen till förmån för br Reuterdabl, har..man ru sökt sätta i omlopp, att dr Wieselgren för ingen del ville mottaga. biskopsbefattninges att utnämningen till biskop skulle vara honom i en stor otjenst, emedan han derigenom sku!le få betydligt minskade ihkomster. — Poktor Wieselgren: lärer emellertid, till undvikande af hvarjetvetydighet, ha ganska bestämdt tillkännagifvit, att han visserligen vore mycket belåten med sin närvarande verkningskrets, men att detaldrig kunde komma i fråga, att han för minskade inkomsters skult kunde undandraga sig att följa aktade embetsbröders uttryckta önskan att han måtte mottaga en annan. Dagligt AMehanda, som med en viss entusiasm omfattar Hvarje åtgärd, som utgår från den puvarahde ministören, framhåller, att utnämningen af den yngste innebär den mes ningen, att biskopsembetet icke bör vara en hv loplats: Vi anmärka härvid endast, att år Wieselgren, att döma af hans outtröttliga verksambet, icke är böjd att söka sig bviloplatser, peh att ban i andlig energi och brinnande verksamhetsdrift i detta ögonblick är mera ung än biskop Hultman någonsin varit. — Kongl. Maj:t har, enligt Posttidningen. utnämnt: I extra ordenskapitel hållet i Kristiania den 23 Augusti 1860: Till: Kommendör af Wasa-orden: Peder, grefve af Wedel Jarlsberg. Till riddare af Svärds-orden: chefen för Walderska nationela musketerkåren, öfverstelöjtnanten J. G. Seip; kaptenen vid andra Aker: hkuyus-infanteribrisoaden C HH fTintran