Aftonbladet – 24 september 1860, sida 2

han bibehöll i fein år, eller tills lord Derby ånyo blef premierminister. Hr Wilson hade således genomgått den grundligaste kurs ide indiska förhållandena och i vårt lands finanssystem. När lord Palmerston återfick den mninisteriella makten 1859, blef br Wilson utnämnd till vicepresident i ostindiska departementet. Dessförinnan betalade han till fullo alla de skulder, som qvarstodo sedan den tiden han måste upphöra med sitt ursprusgliga yrke. De indiska förhållandena hade emellertid kommit till en svår kris. Upproret var qväfdt, men statsbristen steg till en höjd, som hotade med större vådor än sjelfva upproret. Man började nästan förtvifla om de indiska finanserna. Man insåg att någonting radizalt måste göras, och under allmänt bifall utsågs hr Wilson, såsom den der var skickligast att utföra verket. Vi behöfva icke omständligt redogöra för hans nyss vidtagna åtgärder i Indien. Han tog ihop med arbetet med den största ifver och kraft; han genomreste Indien från Kalkutta till Lahore och återvände till Kalkutta, sedan han öppet talat med de förnämsta civila embetsmännen och de insflytelserikaste infödingarne samt af dem inhemtat dyrbara upplysningar om möjlighe:en af bevillnings införande. Han försumnade icke ett ögonblick att draga nytta af Jenna kunskap, utan framlade mycket snart två finansplaner. Oaktadt det motstånd, som le oförmodadt mötte i Madras, hafva dessa planer ännu icke framkallat något anmärkvingsvärdt missnöje i Ind:en, och så vidt nan kan se, ha de utsigt till den fullkomigaste framgång. Emellertid led hr Wilson mycket af det diska klimatet. Man rådde honom attsöka servinna sin helsa på någon af stationerna vögre upp i landet, men han hyste alltför djup känsla af vigten utaf det värf, han åtasit sig, för att låta någon hänsyn till sin 2gen person draga sig derifrån. För denna oligtkänsla offrade han sitt dyrbara lif. Vi söka förgäfves någon man att sätta på len plats, som enligt hela nationens tanka ir Wilson var fullkomligt kompetent att iniehafva. Vi skulle måhända kunna finna någon, som är hemma i engelska finansväsenlet, och äfven någon, som känner det indiska; men det är omöjligt att Ieta upp någon, hvilken i lika hög grad som hr Wilson känner båda; Större loford kan ej gifvas öfver den man vi förlorat, än att hans efterwrädare förgäfves sökes. Men br Wilson lemnadeefter sig en lärdom, som, om den rätt begagnas, är af oskattbart värde för vårt lands ungdom. Ingen, som känner sig ega talansger samt kraft till kropp och själ, må misströsta om att kunna stiga till hvilken höjd som helst! Iegen belägenhet kunde väl se nera hopplös ut än hr Wilsons, då han uppsatte the Economist år 1843. Vid 38 års ålder stod han ruinerad samt med en talrik familj att försörja och måste då börja alldeles på nytt. Men han:egde talang och energi. Inom fem år innehade han ett vigtigt embete. Från den tiden har han oafbrutet haft framgång, och hans förtidiga och begråtna död träffade honom medan han verkade på en plats, som till och med dea djerfvaste ärelystnad kunde vara belåten med, nemligen såsom lagstiftare, rådgifvare och finansiell pånyttfödare åt en regering, hvilken aerrskar öfver etthundrafemtio millioner menaiskor. Han dog för tidigt för Ind en, men han hann dock att förvärfva rättmätiga anspråk på dess tacksamhet.