Aftonbladet – 24 september 1860, sida 2

Sa gj ARE RE RE jatesupptagningen är påbörjad. — Vädret är något ostadigt. I går föll icke så litet regn, och i natt har kölden varit så stark, att hustaken på morgonen voro täckta af frost. — Från Piteå skrifves den 15:e: Under sista veckan har skördenså af råg som korn blifvit inbergad. Någon skada a! regnet har den icke i allmänhet lidit. I rössssnismisst Utan att vidare inlåta oss på någon polemik, som endast kan komma i fråga med dem som förfäkta en åsigt och uppträda för grundsatser, icke med dem, hvilkas ohöljda driffjeder är simpel näringsafund och skadelystnad, vilja vi endast i förbigående konstatera den trohet, hvarmed Dagligt Alleanda följer den Grewesmöhlenska taktiken. :åsom den utbildades af den store pöbelsofsten sjelf uti Allmänna opinionens organ, och i andra af honom utgifna blad och stridskrifter och sådan den sedermera, ehuru på ett ännu simplare och råare sätt, varit tilläm pad af den tidning, som kallar sig Folkets Röstn. Till denna taktik hörde: 140 att med friskt nod på fri hand dikta hvilka beskyllningar som helst mot motståndare, äfven de orimligaste, och dervid alltid låtsa, som vore det liktade någonting kändt och erkändt; 2:0o att så vidt det kunde låta sig göra bland nio tiondedelar lögn inväfva någon tiondedel sanning, som derigenom blefve alldeles vanställd och finge alldeles annan betydelse än len i sig sjelf egde, men som sedermera all: tid vid tillfälle kunde åberopas att man haft någonting att stödja sig på,samt slutligen att. vär sjelfva lögnerna blefve vederlagda, icke tlåtsa derom, utan med triumferande uppsyn upprepa sina insinuationer och dervid framsomma med en frisk uppsättning af alldeles nya dikter. Trogen detta system, återtager icke Dagligt Allehanda de af henne producerade osanninsarne, att Aftonbladets redaktör skulle hafva utbedt sig först en audiens och sedermera n grace af Finlands generalguvernör; den lemnar äfven sina läsare i okunnighet, att less uppgift derom, att Aftonbladet på prof fått tillträde till Finland, var alldeles ogrunlad. Deremot låtsar hon, som om något slags berättigande för dessa osanningar låge i den omständigheten, att Aftonbladets redakLör vexlat några ord med nämnde generalsuvernör, någonting som den förre mycket zerna skulle kunna göra med sjelfva kung Bomba, kejsar Napoleon, schacken af Persien eller kejsaren af Kina, och det till och med om frågan rörde rättigheten för bladet att obehindradt för sin spridning få begagna postanstalterna. Utan at bedja om ursäkt för de gamla, framkommer Dagligt Allehande med trenne alldeles nya dikter, nemligen att Aftonblalets redaktör skall haft långa underhandlingar med härvarande ryska mission för att bereda inträde för Aftonbladet i Finland. hvilket icke har den allra -ringaste grund eller ens en bismak af sanning; vidare att samme redaktör besökt finske minister-statssekreteraren i Petersburg, en person, som han iuldrig sökt eller sett, samt slutligen att han bevistat en soirå hos generalguvernören grefve Berg — någonting som han mycket gerna skulle gjort, om han dertill blifvit inviterad, isynnerhet som han säkerligen skulle haft tillfälle att der göra ganska intressanta iakttagelser, men hvilken soirå beklagligtvis enlast existerat i Dagligt Allehandas spalter. Alla dessa nya lögner äro ju i det hela ganska oskadliga; vi anföra dem endast såsom bevis på, huru fullkomligt ogeneradt Dagligt Allebanda sätter sig ned och skapar fakta, Vi tvifla icke på, att hon kommer att fortsätta denna Grewesmöhlenska rörelse och att hon, beslagen på nytt med osanningar, lofvar att någon glad själ? vid tillfälle, d. v. s. någon gång i en obestämbar framtid skall ådagalägga, att svart är hvitt och att osanningarne skulle kunna betraktas såsom sanningar. Vi önska lycka till trafiken ; någon neder lärer derpå näppeligen stå att vinna. Då emellertid de båda kamraterna i Allehanda och Folkets Röst visat ett så märkligt intresse för hvarje steg Aftonbladets redaktör gjort under sin lilla lustresa, så böra vi kanske, för att riktigt komplettera den storvigtiga redogörelsen derför, nämna, att han gjorde sig skyldig till den stora glömskan, att icke besöka svensk-norske generalkonsuln i Helsingfors pastor Dahlfeldt, men att han deremot både besökte och spisade middag hos svensknorske ministern i Petersburg, baron Wedel Jarlsberg, och hos svensk-norske konsuln dersammastädes. Kan i dessa omständigheter icke ligga något nytt stoff till bearbetning och utstoffering? Kan det icke åtminstone ge den gamle bekante? anledning till några gastronomiskt rysk-norska? funderingar??