Aftonbladet – 22 september 1860, sida 3

ning på Arim emotses säledes. Österrike. Du jemnvigtspolitikens gamla padda, Du, under hvars förgyllda, gissna skal Den gamla despotismens Circe sitter Och på sitt vis uppfostrar ädla folkslag Och qväfver dessa rika bildningsfrön, Som annars skulle bytas ut emellan Ett fritt Italien och den fria nord; Du påfvedöme under verldslig krona, Som under kristna former, kristna formler, Bedrifver hedendomens gröfsta laster — Hur länge skall ditt lumpna välde vara? Hur länge skall det dröja, förrn med ens De slita sina bojor, de nationer, Som, svällande af friskt, ursprungligt lif, I bojan bida sin förlossningstimma?.. Hur länge skall det dröja, förrn den slår Den bhämndens timma, då en gång det blod, Som i århundraden du fritt fått njuta, Skall våldsamt störta öfver dig tillbaka Och dränka dig för evigt i sin flod? Ack, än de glittra dina bajonetter Kring Donaus stränder och vid Adrias haf; Ännu de kyssa dina sammetstassar, Utöfver Böbmens berg och Ungerns slätter; Och än de lysa, dina granna dockor, I hofvens salar praktfullt som förut. — sned Men hör, det sjuder uti folkens hjertan Vid den atalienske hjeltens segrar; — Din timma nalkas. — Snart, i en sekund, Kan gnistan vara färdig, som skall tända De tunga molnen, som sig länge samlat. Och har äm länge man i vanmakt famlat, Förrän vi veta ordet af kanske ; Europas hjerta står i eld och lågor; Och uppå frihetens och folkens frågor 3itt svar kan sjelfva morgondagen ge.