SCB, EID ARTS LLSS DEE: SOMBAN ICE Entrn till utställningssalen var upplyst ned mareschaller och kulörta lampor. Utställningen hålles öppen till och med måndagsafton. LITTERATUR. Kritik öfver den Boströmska filosofien af Johan Jacob Borelius. 2:dra häftet. Svar på antikritik. Calmar 1860. Om man finge antaga att de vetenskaper, emellan hvilkas idkare en liflig strid om olika meningar utvecklar sig, också vore med särskildt intresse omfattade, så. hade man skäl att antaga, att studium af filosofien företrädesvis. vore ett nutidens studium, då man nu temligen ofta ser filosofiska stridsskrifter framträda inför allmänheten, Obefogenheten af den så ofta upprepade klagan öfver tidens materiella riktning vore då praktisk ådagalagd. Men vi vilja ej draga några så djerfva slutsatser af den pågående striden, hvilken mången anser mera som ett envig mellan få än en sammandrabbning af massor, och endast uttrycka vår glädje deröfver,. att sådana skrifter kunna utgifvas och finna läsare, lemnande åt hvar och en att af detta faktum draga de slutsatser han från sin ståndpunkt finner följdriktiga. Då vi för några månader sedan anmälde en mot hr Borelii person åtminstone lika mycket som mot hans filosofiska åsigter riktad, i Upsala utgifven anonym pamflett, hvars cyniska titel som en skriande skylt vittnade om dess innehåll, uttalade vi i det allmänna vettets namn vårt bestämdaste ogillande af den inhumana ton, som genomgick denna skrift och som ett smutsstreck slingrade sig omkring dess vetenskapliga innehåll. Hr Borelius har nu, som en verklig vetenskapsman, för hvilken saken och sanningen är allt och ersonen ett intet, svarat på de mot hans igter gjorda anmärkningarne och, som ost synes, tydligt förklarat åtskilliga missförstånd och på sitt vanliga enkla och rediga, men tillika skarpsinniga sätt ådagalagt haltlösheten och ohållbarheten af det Boströmska systemets satser. Knappt en skymt af missnöje öfver det sätt, hvarpå han blifvit behandlad, genomgår det hela, och intet såradt rätthafveri förrycker värdigheten i hans framställning. Han kältar ej om invectiver och rider ej upp på fristående uttryck, utan bemödar sig att komma from sounds to tbings. En annan omständighet, som vi iakttagit äfven i hr Borelii föregående skrifter, men som måhända klarast framstår i denna, är hans lyckade bemödande att genom en enke! framställning göra filosofiens bevisningssätt fattligt för den icke enkom filosofiskt bildade mannen. Vi hembära honom ock derföre vår tack för den aktningsgärd, han derigenom egnar åt det af filosofer och filosofastrar så ofta med förnämhet behandlade allmänna sunda förnuftetv, fullt förvissade, att det är detta, som ändå af alla till slut måste erkännas som skiljedomaren i alla tvister beh räddaren från all förkonstling, med huru stor spetsfundighet denna än må vara förberedd och kringskansad. Att i korthet framlägga det kritiska häftets innehåll skulle blott förringa intresset för den, som ämnar studera hela striden. Vi vilja blott anföra de titlar, hvarunder det hela framgår. Sedan författaren yttrat sig öfver filosofiens metod, granskar han det Boströmska systemets förutsättningar, dess åsigter om gudomlighetens förhållande till det andliga, om gudomlighetens ider samt deras sjelfständiga personlighet och verksamhet; belyser derefter prof. Boströms förklaring af den praktiska verksamheten, ådagalägger att den Boströmska sambhällsläran eger frändskap med kommunismen ; förtydligar slutligen sina förut framställda åsigter om filosofiens studium vid Upsala universitet, och visar, att prof. Boström närmar sig Leibnitz och Berkeleys redan öfvervunna flosofiska ståndpunkt, öfver hvilken filosofiens historia redan längesedan fällt utslag. Det hela utgör ett, så vidt ämnena tillåta, lättläst häfte, hvarom vi tillråda alla så väl filosofiska sekterister som andra, hvilka intressera sig för fri och ärlig undersökning, att taga kännedom, förvissade som viäro, att de: ej skola ångra att de deråt egnat några timmar. För Boströmianarne af alla grader isynnerhet vilja vi rekommendera detsamma, och erinra, att det icke är med förnäma later och otidig ofördragsamhet som lärobyggnader resas och stödjas, och att, hvad helst menniskorna än låta påtruga sig, de dock alltid i längden komma att anse en filosofisk iroslära som det mest motbjudande af all andelig spis. Doktor Martin Luthers Betraktelser öfver de första menniskornas -lefrad, utgifven at C.G. Hermes, evangelisk predikant iGroppendorf. Öfvers. Falun 1860. Detta arbete utgör en till uttrycken något modifierad redaktion af de tvenne utläggningar öfver första Mose Bok, som Luther efterlemnat, och af hvilka den ena, kortare, är affattad på tyska språket, den andra, utförligare, på latin. Och då man i båda dessa utggningar finner jemte mycket, som är dels! föräldradt, dels endast afsedt för de lärda, en stor och förträfflig skatt faf oförgänglig vis