dom, kunskap, lärdom och tröst, så bör denna upplaga, sålunda rensad från åtskilliga mindre väsentliga tillsatser och omhöljen, kunna erbjuda evangeliska kristna ett tillfälle till såväl andervwisning som uppbyggelse. Kalendermannen från Veitsberg. En berättelse för folket af O. Glaurecht. Öfversättning från andra tyska upplagan. Falun 1860. En ganska läsvärd monografi öfver en i början af förra århundradet i Hessen lefvande och verkande from och kunskapsrik man vid namn Jakob Konrad Justus, hvilken i anledning af den mängd goda, med ledning af grundliga astronomiska studier författade almanachor, som gjorde honom känd bland folket, på sin tid benämndes Kalendermannen. Hvad som dock i vida större mån gjorde honom förtjent af uppmärksamhet och beredde hor om ett välsignelserikt inflytande inom sin krets var den på en gång högsinta och ödmjuka karakter, närd af en varm, fast, från hvarje svärmiskhet ren tro, och hvars pröfningar här på ett genom sin enkelhet vackert sätt skildras. Och då dessa pröfningar genorå sin mångskiftande art derjemte gifva berättelsen ett visst romantiskt element, så är denna biografi tillika att betrakta såsom en religiös novell af det bättre slaget, och sålunda väl egnad att äfven bland oss utgöra en sannt bildande folkskrift. — Bidray till de engelska tidningarnes historia. Referenterna för parlåmentets förhandlingar ha i br Charles Js Grattan funnit en historieskrifvare. I sitt nyligen utgifna arbete: The Gallery. A Sketch of the History of Parliamentary Reporting and Reporters skildrar han det nuvarande referentväsendet från dess uppkomst till dess nuvarande utvecklingsgrad. De första referenterna bedrefvo ej saken såsom ett yrke, och den förstereferent man känner, sir Simon DEwes, som under drottning Elisabeths tid stenografiskt upptecknade de i parlamentet hållna talen, var sjell parlamentsmedlem och gjorde det mera för eget nöje. I allmänhet måste medlemmarne sjelfve den tiden lemna stoffet vill referaterna ät referenterna ex professo, som gåfvo dem läsbar form, ty parlamentssessionerna voro då ej offentliga. Referenterna kommo snart i kollision med det om sina privilegier afundsamma parlamentet, och 1641 utkom en förordding, hvarigenom alla af parlamentet icke auktoriserade meddelanden förklarades olagliga och medlemmarne förbjödos lemna referenterne uppgifter om förhandlingarne. Detta hjelpte dock ej, och ehuru en utgifven samling af en parlamentsmedlems tal 1642 uppbrändes af bödeln och ett dylikt förfarande sedermera upprepades, fortfor. referentväsendet att blomstra. Småningom började det också blifva ett bruk, att medlemmarne regelbundet afgåfvo en be rättelse för sina valmän Sedermera började fragmenter af enskildta tal aftryckas i tidvingarne, och mången gång hände det, att parlamentet lät inkalla de lagbrytande referenterna, för att låta dem på knä göra afbön. Men lagen krioggicks på mångfaldiga sätt, och då allmänhetens begär efter redogörelser för parlamentets förhandlingar, hvilka så nära rörde hennes intressen, dagligen tillväxte, måste slutligen parlamentet gifva efter. Under Georg III:s tid började referenterna hemligen skaffa sig tillträde till parlamentet och blefvo ej utvisade. Slutligen fingo de sig en särskild plats anvisad; men pårlamentet låtsade ändock ignorera deras närvaro, och ännu i dag ha de ingen laglig rättighet att redogöra för förhandlingarne, eburu referentkåren numera är en verklig makt i pressen och. mången parlamentsmedlem mera talar till dem än till sina åhörare inom parlamentet. 2: or AR Jo fr ch men — Hermann Grimm har utgifvit första bandet af ett nytt arbete: Michael Angelos lefnad, hvilket, om fortsättningen kommer att hålla hvad början lofvar, förtjenar benämnas en historia öfver Michael Angelo och hans tid. Författaren ställer den store florentinaren högt öfver hans båda samtida, Leonardo da Vinci och Rafaöl, emedan hans förmåga varit högre och mångsidigare. Han ensam hade tagit del i folkets allmänna arbete och är att anse såsom representanten för Italiens hela andliga framåtskridande i det 16:de århundradet. Vid sin död efterlemnade han ett vidsträckt rike, som burit hans namn; hvart och ett af hans verk är ett frö. hvarur otaliga andra arbeten uppspirat. Stående i medelpunkten af tidsströmmen, lika mycket berörd af dess konstnärliga som dess politiska sida, kan han blott tillsammans med tiden sjelf uppfattas, och derföre inlåter sig också Grimm djupt på denna märkvärdiga epoks politiska förhållanden och :händelser. Han har dock ännu ej hunnit till Michae) Angelos verksamhet såsom statsborgare, ty han slu tar första -bandet med Rafaels död 1520; fortsättningen är uppskjuten på obestämd tid, emedan han vill afbida utgifoingen af den store florentinarens efterlemnade skrifter, dem hans siste, nyligen aflidne ättling afundsamt undanhöll offentligheten, men hvilka den nya toscanska regeringen lär ha för afsigt att låta trycka. — RBevolutions-Monitören. Hos bokhandlaren Henri Plon i Paris är en ny upplaga af den officiella Monitören från den första franska revolutionens tid under utgifning; den pr,des af 700—800 i!lustrationer i träsnitt samt åtföljes af ett album at 20 aqvarellkopior af taflor öfver fältslag. Fem band af detta verk, omfattande den konstituerande församlingens tid, och fyra band från konventets tid ha redan utkommit och kosta tillsammans 72 francs, vid insändandet af hvilket belopp man genast erhåller det redan färdiga album öfver drabbningarne. Hela verket kommer att bestå af 32 band och kostar 260 francs. — Den bekante tyske skalden Hoffmann von Fallersleben har under titeln: De fyra årstidernar utgifvit en ny!samling af sina sånger för barn, grupperade såsom vår-, sommar-, höst-, och vintersånger i fyra sångfester för barn och försedda med tvåstämmigt satta, ganska vackra melodier. — Den amerikanske romanförfattaren INathaniel Hawthorne, bland hvars förnämsta arbeten romanen Skarlakansbokstafven, är, har utgifvit en ny roman: Transformation or the Romance of Monte Cenis, en skildring af Italien, i hvilken den egentliga uppränningen behandlas såsom bisak. Den roman viska lokalitet, dit han förlaggt handlingen, innebär en ursäkt för författaren för det fantastiska deri. Enskildta ställen i romanen äro obestridligen högst poetiska. — För älskare af jagtäfventyr i främmande länder kan en bok med titeln: The Hunting Ground: of the Old World. By The Old Shekarry H. A L. med skäl rekommenderas. Boken spänner i högsta grad intresset, men kunde här och der ba något sammandragits ; ty till och med för intressanta jagt äfventyr äro 500 sidor nog mycket. Hufvudskådeplatsen för den gamle jägarens dater är Ostindien med dess vildsvins-, elefantoch tigerjagter; men bav gör äfven ströftåg till Tscherkessien och Algerien för att anställa jemförelse mellan nöjet af lejonjag ten i Afrika och tigerjagten i Asien.