Aftonbladet – 21 september 1860, sida 3

BID SA tr TRA ÖRON par och medborgare att uppträda till förmån för påfven. Redaktionerna af de liberala parisertidningarne lära ha för afsigt att .i dessa dagar tillställa ett slags demonstration till Garibaldis ira, :Hrr Havin, Ple, Gueroult, F. Mornand ns fl. ämna nemligen vid den sorgefest, som skall firas i anledning af den franskerepublixanen de Flottes död vid landstigningen ii Calabrien, börja en insamling till en hedersskänk åt Garibaldi. Thouvenels svar på grefve Cavours not skall, enligt en pariserkorrespondent, varit af hufvudsakligen följande innehåll: 1) Det piemontesiska in yckandeti de romerska staterna strider mot folkrätten; 2) det står i fullkomlig strid med de råd, som Frankrike på sed nare tiden gifvit Sardinien; 3) följderna deraf mäste drabba Sardin en ensamt; 4) slutligen förklarar Tbouvenel, att Österrikes löfte om mnintervention i Italien ej kan vara bindande ör detsamma, om Piemont angriper den bel. stolens besittningar. ENGLAND. I anledning af de piemontesiska truppernas inryckande i de påfliga . staterna innehåller Times en artikel, hvari bladet bland annat yttrar: Vv Vi ha ej dragit i betänkande att uttala vår me! ning, att de -bevekelsegrunder, -som förmå konungen af Sardinien att inrycka på en grannes område, med hvilken ban nominelt har fred och som han redan beröfvat hälften af hans besittningar, ej äro alldeles eller ens till principen desamma, som hans förklaring framställer; och likväl draga vi ej i betänkande att säga, att vi af Hjertåt önska konungen främgång. Härtill ha vi många skäl. Under södra och norra Italiens nuvarande tillstånd är det alldeles omöjligt att hindra ett folk, hvilket så som påfvens blifvit förorättadt och förtrampadt, från ett förhastadt, och, öm blott dess egen styrka tages i beräkning, hopplöst uppror. Vid Fossombrone qväfdes insurrektionen med våld, och telegrafen underrättar oss om någonting, som vi gerna kunna sätta tro till, nemligen att scener, sådana som i Perugia, blifvit uppförda. Kriget började mellän påfven öch hans undersåter innan piemontesarne Ööfvergingo gränsen, och vi veta nogsamt, huru korsets stridsmän föra krig. Vi önska ej.se Lamoriciere och hans condottieri föra eld, mordocK våldtägt kring hela det päfliga området och rättfärdiga himlens representants regering med dåd, vid hvilkas äskådande sjelfva helvetet skulle rodna. Denna skara af legoknektar är ett hot och en skymf mot det öfriga Italien. Den här blifvit uppsatt endast och allenast i ändamål att förtrycka: påfvens undersåter och att med väpnad hand: qväfva det uppblossande upproret; och vi kunna ej inse, att de makter; mot hvilka denna armå blifvit uppställd, äroförbundna att vänta till dess ett lägligt tillfälle erbjuder sig för friskarorna att, sedan de mättat sig af mord och sköfling i Kyrkostaten, bedrifva sitt yrke på Toscanas och legationernas bekostnad. Den påfliga regeringen utöfvar således ett outhärdligt förtryck. Bästa beviset på detta förtryck är det förhållandet, att påfven ej vågar anförtro våpen åt sina egnaundersåter, utan; likasom Diönysius i Syracusa, kastar sig i händerna på utländska legoknektar. Skådespelet af ett folk, som hålles i fjetträr genom dylika medel, är en skamfläck för tidehvarfvets civilisation samt en fara och en hotelse för hela det öfriga Italien. Innan en regering hinner att bli grundad i medelpunkten af Italien, hvilken kan upprätthållas utan 10,000 man franska trupper såsom garnison i Rom och 25,000 utländska legoknektar för att plundra och härja upproriska städer, är det fåfängt att hoppas på fred. Vi medgifva gerna, att endast det ondas ytterlighet kan rättfärdiga det steg Sardinien tagit, men vi anse detta steg vara berättigadt; Det ondå skulle ej he botat sig sjelft. Gräshopporna skulle ej ha tågat bort, så länge ett grässtrå fanns qvar för dem att sluka, och legoknektarne skulle stanna qvar så länge rikedom, skönhet och hämnd för det hat, folket visar dem, ha några lockelser att erbjuda. Af alla desss skäl anse vi konungen af Sardinien vara berättigad till engelska folkets sympati i det krig, hvari har inlåtit sig. Vi önska honom af hjertat framgång samt att hans framgång måtte blifva hastig och afgörande. Närmare underrättelser angående upprore:. på Nya Zeeland ha nu ingått, och man finner deraf, att det bar större omfattning, är man i början. föreställde sig. Det begynte i distriktet Taranaki, men sträcker sig nu frå Wellington i söder till grannskapet af Auck land i norr. I båda dessa kolonier är maorisstammens s. k. konungs flägga Hhi:sad, trot: protester af biskopen på Nya Zeeland, af de inflytelserikaste medlemmarne af presterskape: och till och med af de infödingschefer, son förblifvit trogna. Skådeplatsen för strider är Ika Namanuviy iden nordligaste af-di båda öar, som med ett gemensamt nami kallas Nya Zeeland. Den 27 Juni gjord: major Nelson i spetsen för 347 man under ogynsamt väder ett anfall mot en al de nyzeeländska sförskansningarne. — De an: fallna maoris försvarade. sig tappert. De cj lott besvarade engelsmännens eld, utan aflogo till och med ett bajonettanfall, och major Nelson fann det.slutligen rådligt att drag: sig tillbaka,,sedan. 29 man blifvit dödade oci 33 sårade för honom. Huru stor infödingarnet förlust var, är ejsbekänt: Efter det misslyc sade anfallet förflyttades det engelska lägret från Tataraimnaca ängrevbort från krigsskådeplatsen. Infödingarne. satte derefter eld på Tataraimaca. Märkvärdigt nog lemnade enselske befälhafvaren för trupperna i Taranaki, öfverste Gold; staden med 300 man och två 24-pundiga mörsare samma morgon anfallct skedde, oaktadt han visste af det, och han ippeböll sig under hela striden på blott två engelska: mils afstånd derifrån. Så snart föriållandena blefvo bekånta i Melbourne, afändes genast såväl derifrån som från Sydney örstärkningar till Nya Zeeland. ÖSTERRIKE. Den nationella rörelsen, i motsats till regeingens:-sträfvan att sammansmälta de särskilda tatsdelarne till enbet, bar nu äfven gifvit sig uft i detrvanligen så stilla Mälren. Presterkapetbar, besynnerligt nog, ställt sig irspetenderför. Den nyvaknade andan har starvast uppenbarat sig då en omtyckt predikant völl ett tal på Velehrad, som fordom var säet förslavernas begge apostlar; och dit 40,000 nenhiskor strömmade. Det: är fråga om att österrikiska regeringen kall med trupper besätta Bosnien, för att hämma 1itbrottet af oroligheter derstädes.. Turkiet förnenaskomma att: härtill lemna sitt samtycke, I-det förut omförmäldta telegrammet från Petersburg till Wiens kabinett säges ha föresommit äfven denna märkliga strof: Det borde sjuyha kommit till någon stridighet mellan män,