Aftonbladet – 21 september 1860, sida 2

Under de oerhörda framgångar, som på den sednare tiden utmärkt den italienska saken och dess hjelte, hvartill det sednaste, på ett annat ställe i bladet införda telegrammet lägger, att en stor del af de påfliga legotrupperna sträckt gevär, har uppmärksamheten föga Varit riktad åt de sicilianska angelägenheterna, hvilka synas ha: antagit enallt mer och mer invecklad karakter; och enligt ett af Posttidningen i går meddeladttelegram skulle man nästan vara frestad att tro annexationspartiet -på halfön hafva lidit ett fullständigt nederlag. Huru härmed verkligt förhåller sig finner man af en upplysande och ganska redigt affattad artikel i Journal des Debats,som vi här meddela. I Palermo stå ännu alltid de båda partierna emot hvarandra: det ena monarkiskt och piemontesiskt, det andra, såsom man i brist på ett hestämdare namn benämner det, mazzinistiskt. Det förstnämnda, som har till chef prodiktatorn Depretis, fordrar. Siciliens ögonblickliga införlifvande med Piemont; det andra, som står under inrikesministern Crispis ledning, vill uppskjuta införlifningen tills Garibaldi satt sig i fullständig besittning af de ännu icke annexerade delarne af Italien. Man trodde ett ögonblick i början af månaden på Sicilien; att Garibaldi skulle anbefalla parlamentets inkallande. Statssekreteraren för marinen, Piola, hade biifvit skickad till hans högqvarter för att af honom utverka hans tillåtelse dertill. Enligt en berättelse i Opinione skulle Garibaldi först skrifvit, men sedan återtagit en order om anställande af en allmän omröstning öfver anslutningen till Sardinien innom första: hälften af månaden, Piola, som således måst återvän !a utan att ha lyckats i sitt uppdräg, bade härför skjutit skulden på de vänner till Crispi, af hvilka Garibaldi är omgifven. Han hade knappt återkommit till Palermo förr än Depretis, utan att låta afskräcka sig häraf, sammankallat ministerrådet, hvars samtliga medlemmar, med undantag af Crispi och trots hans protester, uttalat sig för annexätionens omedelbara genomförande, OCrispi begärde då sitt entledigande, hvilket prodiktatorn dock ej ansåg sig tillräckligt stark att bevilja. : Då började i Palermo emellan annexationsoch uppskofs-partiet en särdeles liflig kamp, med många i motsatt riktning vexlande skif