Aftonbladet – 20 september 1860, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. Centervallska målet. Vi ha förskaffat oss del af och återgifva här angående det med f. häradshöfding Centervall hållna andra förhör följande: Utdrag af K. M:ts och rikets Svea hofrätts: protokoll, hållet i Stockholm den 12 September 1860. S. D. I enlighet med bofrättens beslut den 5 ibnevarande månad uti målet rörande af advokatfiskalen här vid hofrätten Ture Arvid Billbergh emot förre häradshöfdingen Frans Jonas Gustaf Centervall anstäldt åtal för embetsfel, hade hofrätten till denna dag utsatt nytt förhör samt till inställelse dervid låtit kalla ej mindre advokatfiskalen Billbergh, än äfven vice häradshöfdiogarne Axel Reinhold Åberg, Emil Sylvan och Karl Barthelson samt extra ordinarie notarien Carl Edvard Eurenius, hvilka jemväl vid målets påropande voro tillstädes samt fingo, tillika med häradshöfdiogen Centervall, som blifvit från häktet hämtad, nu förekomma. Sedan undertecknad, protokollsförande, anmält att det vid sista rättegångstillfället hålla protokoll blifvit i hofrättens förmak för advokatfiskalen Billbergh och häradshöfdingen Centervall uppläst samt desse nu, på tillfrågan, förklarat sig icke hafva något att emöt detsammasriktighet erinra, förmälde häradshöfdingeb Centervall, att han sammanfattat sina erkännanden uti en skrift, den han önskade få för hofrätten uppläsa; hvarefter, sedan hofrätten dertill leranat bifall, Centervall: uppläste följande: Till K. M:ts och rikets höglofl. Svea hofrätts prötokoll den 12-September 1860. Jag anhåller vördsammast att få min inför hofrätten gjorda bekännelse sålunda sammanfattad: att jag, för att för egen räkning och i egna affärer, och således i afsigt att skada göra, kunna behålla och använda -de; penningar; hvilka af enskilda: personer till mig aflemnats eller hos dem jemte expeditions lösen uttagits, i ändamål att dermed genom mitt föranstaltande med behörigt belöpp stämpladt papper belägga sådane handlingar; som skulle vid någon at häradsrätterna uti den mig då nådigst anförtrodd: domsaga lagfaras, — med fullt uppsåt uraktlitit att anskaffa erforderligt stämpladt papper och i följd deraf detsamma från K. M:t och kronan undanhållit eller undansnillat, samt att jag, för att undvika uti hofrätten redovisa hvad jag sålumda undanhållit, af: skrifvit och låtit afskrifva de rättens. hufvudpröto: koll, som skulle dit i renovation insändas med ute: slutande af alla de paragrafer, som blifvit af ådvo katfiskalen: Billbergh anmärkte, äfvensom deri gjort anmärkta ändringar och-utplåningar; att jag ensam och utan annans råd, hjelp eller vetskap verkställt detta brott; att de vikarier, hvilkas protokoller på nämnde sätt blifvit af mig ändrade, oriktigt skrifnå eller annorledes finnas med hufvudprotokollen ej öfverensstämmande, väl med fullt förtroende till mig lemnåt uppdrag att expediera deras renovation, men icke i ringaste mon biträdt mig: eller haft Hågon kunskap om mitt expeditionssätt. eller det oriktiga deruti, eller angående min karteförsnillhing eller hvad annat som helst, som kan till brottslighet hänföras; att de icke särskildt lemnat mig tillåtelse att skrifva deras namn under protokollen, och att jag följaktligen, på eget ansvar, både expedierat och; inlemnat protokollen till hofrätten; att jag medger, det genom mitt sålunda erkända brottsliga förfarande kronan gjort: -en förlust till. det belopp, som kan utredås, underkasiande mig det ansvarlagen efter sin rätta tvillämphing föridettalgrofva brott bestämmer. Motiverna till detta brott ligga uti sjelfva brottets natur. I verlds: lig måtto får jag uppgifva, att jag alltsedan år 1851, då jag haft stora penningeförluster, uppgående till närmare 30,000 rdr, varit på obestånd, men hållit tppe affärerda i sednare åren i betydlig mån!genom den vinst jag af mitt brott erhöll i, si måtto; att jag under året kunde begagna mig af influtne medelför stämpladt papper, och vid hvarje års början hade mindre belopp penningar att uti landtränteriet redovisa. Derigenom blef. jag i tillfälle att Så litet som möjligt anlita låneinrättningar och enskilda, personer och uppehöll på detta sätt den opinion om mingoda affärsställning de flesta af mina bekähta hade fättat. Det är ingalunda min mening ätt af hvad jag sålunda uppgifvit, framhålla eller antyda någon den ringaste ursäkt. Ett brott kan icke ursäksas:: Obetänksambet, lättsinne, fåfänga, högmod och andra dermed förbundne onda makter regerade öfver mig. Derifrån utgick brottet, och gjorde mig, soni kunnat vara en nyttig samhällsmedlem och enicke öskicklig embetsman, till en grof brottsling. MenTfrämiför allt verkade till mitt brott frånvaron af Gudsfruktaänoch Guds ords erkänöande. Detta är: den enda fasta