Aftonbladet – 20 september 1860, sida 2

NORGE. Starka nattfroster ha gjort stor skada å årsvixten i södrå delen af landet. — Sjukdomen barrträden förtfar i norra delen af landet. Tasamlingen för de syriska kristne bar redan niringat 600 spd. Natten mellan den 26 och 27 har ett särleles starkt, men kort jordskalf känts vid Racn: i Helgeland. UTRIKES. ITALIEN. Neapels officiella tidning innehöll dagen fter Garibaldis intåg i hufvudstaden följande oroklamation af: Garibaldi: Till Neapels dyfa folk! Såsom en folkets son infinner jag mig med sänv vördnad i denna imposanta medelpunkt för de itaienska befolkningarne, hvilken många åraf despoism. icke hafva kunnat iraämpa under fötterna eller svinga att böja knä för tyranniet. Italiens första behof var endrägt, för att kunna ernå den stora itaienska familjens enhet. Nu har försynen, till följd! af alla provinsers upphöjda enstämmighet beträffande! len nationella återfödelsen, sörjt för endrägten; lå-: tom ock oss nu göra detsamma! Hon har gifvit åt vårt land Victor Emannel, hvilken vi hädanefter som hittills böra kalla för det italienska fäderneslandets sanne fader. Victor Emanuel, ett mönster för furstar, skall. hos -sina efterkommande inprägla :deras pligt för ett folks välgång, som med den lifligaste bänryckning ställde honom. i spetsen för sig. För de italienska presterna, som: samvetsgrannt följa sin kallese, tjena såsom borgen för den vördnad, hvarmed de skola behandlas, den hänryckning, patriot:sm; den sannt kristliga hållningen hos deras otaliga embetsbröder, hvilka ifrån de högst förtjenstfulle munkarne i Gancia till de högsinoade presterna på neapolitanska fastlandet vi sett våga utsätta sig för drabbningarnas största faror. Jag upprepar det, en. drägten är den första nödvändigheten för Italien. Derföre helsa vi-alla dem för bröder, som förut tänkte annorlunda, men nw uppriktigt vilja bidraga att frambära sin byggnadssten till uppbyggandet af fäderneslandets döme. Då vi slutligen akta hvars och ens hus; vilja vi vara: herrar i vårt eget, må de allsmäktige på jorden vilja det eller ej. Garibaldi. Den proklamation, som konung Franz utfärdade före sin afresa från Neapel, lyder sålunda: Neapel den 6 September. Bland de skyldigheter, som konungarne hafva, äro de, som förestafvas under olyckans dagar, de hbögtidligaste och de mest storartade, och jag skall uppfylla dem med en undergifvenhet utan all. svaghet, med öppet och förtröstansfullt sinne, såsom det anstår en ättling af så många konungar, Af denna orsak vill jag ännu en gång yttra några ord till folket i den hufvudstad, som jag nu med smärta sör mig tvungen att lemna. Ett orättfärdigt och mot all folkrätt stridande krig:bår börjat i -rhina stater, oaktadt jag lefde i fred med alla europeiska makter. Ehurn jag förändrat regeringssätt och biträdt de stora nationella och italienska grundsatserna, afiägsnade fienderna sig dock ej.. Jag protesterar också härmedelst högtidligt mot dessa obestämbara fienåtligheter, som nutid:och framtid skola komira att bedöma. Den härvarande diplomatiska kåren vet, hvilka känslör bafva, alltsådän början af detta anfall, lifvat min själ för hela mitt folk och för denna verldskurviga stad; och hurt jag velat skydda mina undersåter och deras egendom, rädda våra heliga tem pel, minnesmärken, allmänna inrättningar och konst samlingar, allt, med ett ord, som utgör dess civilisations och: storhets arf, allt, som skall tillhöra kommande generationer, som. stå öfver nutidens passiofer. Ögonblicket: är nu kommet: att. hålla detta ord. Kriget närmar sig vår stads murar, och med outsäglig smärta aflägsnar jag mig med en dslaf. min här för att skynda dit jag kallas för att försvara mina rättigheter. Den andra delen af hären stannar för att tillsammäns med det hedervärda nationalgardet upprätthålla. ordning. och, säkerhet i hufvudstaden, detta. heliga palladium, som jag öfverlemnar åt mina ministrars nit. Och jag vädjar till Neapels magistrats: och. nationalgardets befälhafvares heder. och fosterländska anda, stt de må bespara det kära fosterlandet för de gräåsligheter, som medfölja inre oordningar; och för krigets fasor, och i denna afsigt öfverlemnar jag åt dem i vidsträcktaste mån all erforderlig makt: Härstammande från en konungaätt, som under 126 år styrt dessa länder, sedan den räddat dem från vicekonungarnes långvariga och usla välde, stanna mina känslor och min kärlek qvar här. Jag är neapolitanare;och utan bitter smärta kan jag icke yttra detta farväl. till mitt älskade folk, till mina landsmän. Huru mitt öde än må gestalta sig, lyckligt eller olyckligt, skall jag altid behålla djupa och innerliga minnen af detta land.. Jag tillönskar dess invånare enighet, frid och håg att uppfylla sina nationella skyldigheter. Måtte ej, något obetänksamt nit för min krona blifva en orsak till oroligheter. Antingen jag, till.följd af det pågående krigets utgåög, snart återkommer till cder, eller om det behagar Gud i sin rättvisa: att efter någon tid återskänka mig mina förfäders tron, som; då fått än mera värde genom de fria institutioner, med hvilka jag för evigt omgjordat den, beder jag hädanefter endast om en sak, den att få återse mitt folk enigt, starkt och lyckligt: Franzn Denna proklamation åtföljdes af följande protest: Sedån en djerf condcettiere med alla de krafter, öfver hyilka: det revolutionära. Europa förfogar, anfallit vårt land under åberopande af en italiensk konudgs nanin,: min vän och: slägting, hafva vi med alla de medel, som-stå i vår makt, under: fem månader stridt för. detta lands heliga oberoende. Vaåpenlycekan har varit emot oss: Det djerfva företaget, som samme monärk på det formligaste förklarat sig icke kunna erkänna, och som likväl midt under de underhandlingar, hvilka företogos för att åstadkomma ett uppriktigt förbund, fick sitt egentligaste understöd just från hans stater, detta företag, scm hela Europa äsett med all möjlig likgiltighet, sedan det proklamerat non interventions-grundsatsen och lemnat oss att ensamme kämpa mot: fienden, står nu på punkten att sträcka sina sorgliga verkningar ända till vår-hufvudstad. Å andra sidan hafva Sicilien och de italiensk: landskape-z, som sedan länge och på allt möjligt sätt varit bearbetade af revolutionen, vid hvars påtryckning de rest sig, bildat. provisoriska regeringar under skydd af denne monarks namn, och åt en förment diktator öfverlemnat hela myndigheten och rätten att bestämma öfver deras öden. Stark i tanken på våra rättigheter, som hafva sin grund i historien; ide internationella förbindelserna och i den allmänna europeiska rätten, hafva vi, på samma gång vi tänka så länge som möjligt fortsätta vårt försvar, dock beslutit att för hvad offer som Belst bespara denna stora hufvudstad, sätet för konungarikets ä dsta minnen, dess civilisations och konstlifs vagga, för de gräsligheter, som krig och anarki der skulle medföra. Till följd häraf lemna vi med vår här dess murar, FOTA SCHIHG VE AR