Aftonbladet – 20 september 1860, sida 2

COTCUTARDINBEN aAIVFUOLS OCK SLANUCL UUVDRITUCS Bl 37, till 10 es m. — —A Ståndernas gemensamma öfverläggning i-hypoteksbanksfrågan: (Forts. från tisdagsbladet.) Hr Lallerstedt. Ehuru flertalet af dem, som åhört de anmärkningar, hvilka emot ifrågavarande förslag, angående inrättandet af en allmän hypoteksbank, blifvit framställda, redan hade aftroppat och äfven några af anmärkarne sjelfva funnit för godt att aflägsna sig, ville talaren dock, enär tidningsreferenterna voro på sina platser, söka vederlägga hvad som blifvit yttrat, helst mycket deraf vore alldeles oriktigt och grundadt på fullkomliga misstag. Det vore en egen företeelse att män, som hyllade demokratiska . åsigter i sin fulla tillämpning, skulle hafva så svårt att förlika sig med krediten. -Ingenting hade dock mer än krediten befordrat demokratien och utbredt jemlikheten. Krediten vore den kompass, hvarmed en hvar kunde begifva sig ut på företagsamhetens vida baf. Efter kompassens upptäckande varnade man helt säkert de djerfya seglare, som lemnade kusterna för att söka okända farvatten. Lyckligtvis fortsatte dessa utan fruktan sina färder, och nya länder upptäcktes och civilisationen utbreddes öfver verlden. Db våra-dagar varnade man mot :kreditens bruk, ehuru det framför allt vore på kreditens utveckling som samhällenas välstånd och framskridande nu beror. Liksom de oförsigtige seglare, som taga för mycket vind i seglen, blottställa sig för att gå i qvaf, och detta äfven kunde hända den mest försigtige, så kunde ej mindre den, som för mycket ansträngde krediten, än ock den försigtige. affärsmannen gå under; men borde man derföre -skjuta ifrån sig kreditens välgerningar? Ingalunda. Talaren öfvergick härefter till en framställning om bankernas uppkomst och visade huruledes man länge nöjde sig med en enda bank, omfattande handeln och alla industrigrenar. Med kreditens utveckling hade dock behofvet af särskilda banker för han dein och de olika industrigrenarne gjort sig gällande. Iden för hypoteksföreningarne vore ingalunda importerad, utan tillhörde ursprungligen den nuvarande riksbanken, som långt före alla andra tillämpade den. Alldeles oriktigt vore en talares påstående att lån med hög amortering och som skulle afbetalas inom, 10 år vore bättre än de med låg, då ränta och amortering kunna med lätthet tagas af jordens afkastning. Det är just i motsatt riktning som framstegen gå, och i Frankrike vill man till och med nedsätta amorteringen till en half procent. Hypoteksbankerna äro för fastighetsegarne och ej för att bereda medel till jordens skötande och förbättrande. Dessa medel kunna återgäldas inom några år; men derföre böra särskilda kreditinrättningar finnas, -Talaren uppgaf, att man i, Frankrike för närvarande höll på att inrätta en särskild kreditinrättning för detta ändamål, under namn af Credit agricole,. som skulle lemna lån på högst 3 år. Eget nog hade denna kreditinrättning stor likhet med omsättningsdiskonten i riksbanken, som man håller på att boritaga. Bättre vore att förbehålla den uteslutande åt jordbrukarne, hvarom talaren i bank outskottet förgäfves hade framställt yrkande. Äfven i ett annat hänseende hade Sverge hvad man annorstädes sökte införa. I Frankrike vore man betänkt på att sammanslå de särskilda inrättningar, som lemna jordbrukaren försäkring mot eldskada, öfversvämning och hagelskada, till en enda anstalt och utlåna alla medlen till de försäkringstagande jordbrukarne. Länge har här allmänna brandförsäkringsverk så gjort, men äfven denna inrättnings upplösning hade man ifrågasatt. Med de härom lemnade uppgifter, ville talaren ådagalägga huru ifrigt man i andra länder sysselsatte sig med jordbrukets intresse, och sökte att förskaffa det nödigt förlagskapital. Jordbruket hade, särdeles här i landet, rättvisliga anspråk på att något derför göres från det allmännas sida. Man hade sagt, att hypoteksföreningarne pantsatt landet hos utländningen. Emellertid utgör hela skuldsumman, bruksegares hypotekskassas utländska skuld inberäknad, 69 millioner, och af dem hafva måhända 50 användts att inlösa äldre inteckningar, och dessa hade således kommit icke blott jordbruket, utan handeln och alla andra näringar till godo. En stor:del af lånen upptogs 1851 och 1852, och ett bevis på deras välgörande verkan vore, att, då spanmålsexporten dessa år och det följande endast obetydligt öfversteg importen, uppgick den 1854 till 1 million tunnor och 1855 till 1,700,000 tunnor: Derpå följde två sämre år; men 1858 gick exporten åter vida öfver millionen, och sistlidet år öfver 1!,, million t:r. I medeltal för de elfva sednaste åren utgjorde den 580 000 tunnor och för de sex sednaste åren öfver 1 million. Man talade om skuldsamman, som belastar svenska jorden, utan att jemföra den med egendomsvärdet. Talaren hade likväl i sin hand en kalkyl; grundad på uppgifter till finanskomiten,och enligt hvilken svenska jordens värde kunde antagas till 2000 millioner. Hvad betyda 69 millioner mot 2000? Kunde det med fog sägas, att svenska jorden vore pantsatt till utlandet? — Man hade kallat stadgandet i 5 för ett våld. Det vore dock icke annat våld än som gäller för de enskilda bankernas sedelutgifning, nemligen att den icke får verkställas utan efter lag. Staten åtoge sig. förbindelser för jordbrukets skuld, men fordrade såsom vilkor, att de enskilda ej finge kladda på egen hand. En särskild anledning rättfärdigade -ensamt detta förbehåll. . Lånekontrakter vore nemligen ingångna, ehuru ännu icke effektuerade, för stora belopp på onerösa, ja kränkande vilkor, och dessa komma troligtvis att förfalla, om förslaget. går igenom, -tillslika stor fördel för de svenska kontrahenterna som för hela landet. Ensamt för detta pris kunde man gå in på stadgandet, — Man hade velat pruta på grundfondens belopp, men ingen torde vilja neka, att 8 millioner hafva bättre klang än 4. Med desto större styrka, kan banken uppträda. För. sin del trodde talaren, att denna grundfond aldrig någonsin skulle behöfva anlitas. Man hade velat begränsa tiden för bankens verksamhet, men är den icke af permanent egenskap? Skall icke alltid fastighetslånerörelsen fortfara och: lån behöfvas? Man fruktade vidare, att banken skulle göra förluster och Eville: icke inse, huru han kunde förtjena något för att ersätta dem. Men hypoteksföreningarne hafva dock på sin korta tillvaro förtjent öfver y, million. En talare hade. anfört de i hans tanka goda lnronnteringarne i Håmburg. men dasca