Aftonbladet – 20 september 1860, sida 1

Men är detta allt hvad man vill och.,ärnar göra för att fira denna dag? Skall man icke, såväl här i hufvudstaden som öfverallt i. hela landet, på ett värdigt sätt högtidlighålla äminnelsedagen af den väldigaste och segersällaste frihetshjelte, som den skandinaviska Norden har att uppvisa? Det sjelfständiga Sverge, den nya tidens Sverge, som för sin nationalitet vunnit ett så ärofullt erkännande uti .verldshistorien, är eu skapelse af honom; han icke blott betriade vårt land från utländska despoters ok, från främmande, herremäns . blodsugeri,., från utländska legoknektars. vilda: utsväfningar,. utan ban ordnade och reformerade. och, stärkte det befriade landet, så att det blef en makt och kunde -fortfarande häfda sin frihet. Gustaf Wasas namn är derföre heligt och välsignadt för hvar. och en som känner glädje öfver att vara svensk och. hvars. hjerta klappar,varmt för Sverge, för det älskade fosterlandets frihet och ära. Den historiska kritiken, må, med nyare tiders. begrepp och förhållanden till måttstock, bedöma enstaka regeringshandlingar på det ena eller andra viset; det vissa är, att ingen svensk man gjort så mycket för Sverge, och att man alltför ofta haft tillfälle att besanna det yttrandet i. Gustafs. afskedstal till. ständerna kort före hans död, år 1560: De tider skola .komma, att Sverges barn skulle vilja rifva. mig upp ur mullen,:stode det i deras makt Vi kunna knappast tänka oss annat än att statsmakterna skola träda i spetsen för ett all!änt och värdigt firande af denna dag. Det är icke gerna tänkbart, att regenten och konungahuset skulle kunna -med . likgiltighet betrakta Gustaf Wasas dag, att deicke skulle ge föredömet af vördnad för åminnelsen af den store furste, sora lade en fast grund för svenska rikets och thronens framtida. stadga, och hvilkens familjevapen de såsom adoptivättlingar bära. Och att rikets nu församlade ständer skulle för sin del låta den dagen obemärkt; passera kunna vi lika litet föreställa oss. : Hvilket stånd skulle väl kunna låta den dagen helt. simpelt firas medelst undanstökande af några mer eller mindre obetydliga och triviala utskottsbetänkanden? Månne ridderskapet och adeln, som har Wasavapnet främst uti sin församlingssal och som i Gustaf Wasa har att hedra den ädling, som ur svenska ridderskapets leder uppstigit på en tron och grundlagt en dynasti? Månne presteståndet, som, om det finnes hos detsamma någon verkligt protestantisk anda, icke torde kunna alldeles glömma bort ett af de storverk, som Gustaf Wasa genomförde, nemligen reformationen? Eller skulle tilläfventyrs borgarståndet tycka, alt det just icke hade någon särskild anledning att hedra minnet af den konung, som först gaf lif och betydelse åt svenska handeln och näringarne, som befriade Sverge från den lybska handelsträldomen, som för industriens fromma först tänkte på ett ordnande af kommunikationsanstalterna, som till skydd för skeppsfarten först skapade en örlogsflotta och som genom sitt outtröttliga och rastlösa reformarbete i alla grenar af den allmänna hushållningen gjorde sig framför någon annan regent förtjent af benämningen landsens fader?? Eller skulle slutligen det svenska bondeståndet icke ha det ringaste intresse i att fira minnet af den man, som -Sverges bönder fordom i farans och olyckans tid på eget bevåg valde till ?sin och menige Sverges rikes herre och höfvitsman?, ett val, som allt Sverges rike sedermera bekräftade, till nationens gagn och fromma? Skulle detta stånd kunna förgäta, att det var Gustaf Wasa, som räddade bondefriheten från att gå under i vårt land, som reglerade bondeståndets deltagande i allmänna angelägenheter; som lät det, höja sin stämma på riksdagarne, i stället för att det under det närmast föregående århundradet måst med klubbor och svärd göra sin talan gällande mot det som på herredagarne beslutades? Skulle det kunna ha glömt bört, att han liksom Magnus Ladulås, men i långt större utsträckning än denne, tog bonden iskyd mot betungande och öfvervåld från aristokratiens sida ), och skarpt straffade hvarje laglöst förfarande mot allmogen? Nej, vi kunna som sagdt icke föreställa oss annat än att samtliga rikets ständer samt för öfrigt alla samhällsklasser i allmänhet inom landet känna en kallelse att egna en gärd af vördnad och tacksamhet åt Gustaf Wasas minne. Tiden är knapp för nödiga förberedelser, men det behöfves icke stor ståt i det yttre, för att gifva en värdig prägel åt dagen. Vid rikets läroverk lärer man väl icke försumma att på passande sätt erinra omdagens oetydelse. Då den påföljande dagen är sönlag, ha presterna öfverallt i landet tillfälle tt med några ord i kyrkan erinra om den store konung, som jemnt för trebundrade år edan slutade sitt jordiska värt, och de skola säkert känna sig manade att göra detta utan ågon officiel påstötning från domkapitlen. Vi ha så få verkligt nationella fester i vårt and; det är så få tillfällen, då vi kunna ett ;gonblick glömma alla inre söndringar, all tåndssplittring och känna oss, vid ljuset och ärman af ett stort minne, blott cch bart såom svenskar, med en gemensam ärorik och ärorik forntid och en gemensam glad eller lyster framtid, att vi aldrig böra försumma tt taga fasta på de tillfällen, som kunna och öra verka på sådant sätt upplyftande för natioalkänslan. ) Vi kunna ej underlåta att här citera ett stycke ur ett bref till den stolte och mäktige Brik Ficmming till Raseborg i Finland : Vete vi icke hvad skäl eller privilegier I hafver dertill, att bålla sådane tunga uppå de fattiga skattebönder, hvilket vi ingaledes eder de andra frätsemän efter denna dag tillstädja vele. Det rätte eder här efter, att vi äre eder herre och konung, den der vill så väl hjelpa den fattige som rike och försvåra kronans skattebönder. Och der den skjutsfärd och den länsmansgästning af eder och flere icke blifver afstäld, då skole vi tänka der annut till, så att en part skole springa af de länsmansgårdar stt de oo 37