Aftonbladet – 19 september 1860, sida 3

För en sjuk moder ooh hennes barn en skärf! Den som hafva hjerta för en medmenniskas nöd, skola icke utan deltagande kunna höra en enkas bön om hjelp, som, så länge hon förmått, kämpat att afvärja bungern från sina barn, men nu icke mera har bröd och knappt något att skyla sin kropp med. Sedan mannen, då redarens obestånd beröfvat honom den utkomst såsom båtskeppare han dittills egt, nödgats med familj flytta på landet, hvarvid en stor del 1f det fattiga boet måste sättas på assistansen, hade han ej väl kommit i arbete förr än en förkylning slutade hans lif. Hustrun, som i yngre år varit en ovanligt cod tjenare, har länge lidit af lungset och sitter nu med 2:ne små barn, af hvilka det ena af lungsot qvarhålles vid sängen, oförmögen att föda sig och dem. Hennes svaga krafter äro uttömda, och intet hopp lindrar modershjertats qval; men den, som skrifver detta, har med förtröstan vändt sig till de bättre lottade. Ett djupt, oförskyldt lidande kan icke sakna medkänsla. För dem, som vilja gifva en skärf till den fattiga skeppareenkan Mina Johansson, finnes anteckningslista å Aftonbladskontoret. Intyg om enkans fattigdom och sjuklighet och vitsord att enkan är för sin vandel förtjent af understöd hafva blifvit Red. förevisade.