Aftonbladet – 19 september 1860, sida 2

ken framför bröstet på denne man, som han ansåg för sitt eget lofliga byte, och skälfde af raseri vid åsynen af några våta röda fläckar på västen. Fack för er broderliga vänskap, sade DEpernotz lifligt; men lugna er, jag är icke sårad; det är min motståndares blod ni ser. Han ligger nere i hyrvagnen. Skakningen har. skaffat honom en svimning, och då det kunde varit farligt att föra honom ända till Saint-Jacquesgatan, tog jag mig friheten att föra honom till er. Saint-Jacquesgatan ! aJa, der bor han; det är den der pojken som jag talade om i går. Leopold Trelan. Min brorl röt Georg med lejonstämma. Stanna här; om ett ögonblick träffas vi åter. Innan DEpernotz hunnit hemta sig från den bestörtning som denna? oväntade upptäckt vållade honom, skuffade Georg honom utan krus in irummetoch riglade dör.en. Han flög sedan ner för trappan och ilade till vagnen hvars dörr han öppnade med skälfvande hand. På framsätet halflåg Leopold i famnen på studenten som varit hans sekundant; hans bleka ansigte ryckte. af smärta och hans ögon voro krampaktigt slutna. På baksätet satt herr Javerval, om möjligt blekare än den sårade, orörlig och förskräckt med ett par värjor och en pistollåda på knät, Ack, herr Sordeuil, hvilket elände, pustade den tjocke bankiren, medlidsamt bliekande på den afdånade ynglingen; ett barn på knappa aderton år! LE Utan att svara lyfte Georg, med tillhjelp af den andre sekundanten, sin arme broder ur vagnen, fick honom upp och lade honom å sin säng. Från sitt krigiska sjölif tidigt förtrogen med blodiga scener, beherskade han özonblickligt sin rörelse och anlade ett provisoriskt för