Aftonbladet – 17 september 1860, sida 2

bans röst bland tusende. Han får icke finna dig här. : ed en instinktlik rörelse, hastig som tanken, tog Leopold solfjädern på bordet och skyndade in i ett sidorum. DEpernotz inträdde med den honom egna, sjelfsvåldiga ledighet. Förtroligt gjorde han sig genast hemmastadd, kastade sin hatt på en: stol .och sin egen eleganta person på en annan, och utan någon sorts inledning utropade han med komisk högtidlighet: Vän Sordeuil, vill ni lyda ett vist råd, så gift er aldrig s Sordeuil, som på ögonblicket satte sig in i sin åtta månader gamla roll, besvarade detta visa råd med ett bifallande smålöje. Man tror sig, fortfor dEpernotz, få till bustru en ung, mild, medgörlig flicka, och när man ser rätt efter, hvad har man? Jo, en nyckfull, fantastisk, herrsklysten dam. Och jag; som trodde att fru dEpernotz varen fogel Phenix bland unga nygifta fruar, och att ni var lyckligare i ert äktenskap än ni, oss emellan sagdt, förtjenar. Jo, vackert! För en stund sedan spelade jag den lycklige, den löjligaste ror i verlden, synnerligast. för enäkta man, nemligen en passioneradt. bönfallande och snöpligt afsnäst tillbedjares lumpna roll. Men i går qväll...n ; Ännu bättre! Tala icke med mig om i går qväll... Jag skulle icke ha hjerta attönska min dödligaste fiende en sådan qväll. Nu är det en gång för alla afgjordt, att fru Javerval rent utledsnar mig. Tänk er bara, hon bade en ljusblå hatt! Vet ni något bedröfligare än en blå batt?... Till yttermera visso nedtyngdes denna hatt af ett lass plymer, som kunde räckt till fjäderbuskar åt en lång rad arragoniska mulåsnor, och som hon har den älskvärda vanan att med nickningar på, huf